Ikväll, tillbaka i den där korridoren. Blev alldeles varm i hela kroppen, senast jag var här rullades (!) jag i rullstol med ett litet knytte i famnen invirad i filtar… Det var 20 månader sedan.
Ikväll var jag tillbaka för att träffa ett alldeles nytt och vackert litet, litet liv. Världens sötaste lilla babypojke. Är nämligen inte längre bara Ebba, utan faster Ebba!
En väldigt efterlängtad och redan så älskad liten pojke, min lillebror blev pappa tidigt imorse. Amy, vår lilla lillebror August! Är pappa! Overkligt och alldeles underbart. Så roligt. Nyblivna mamma Ija var fantastisk, en sån kämpe, en sån stor guldmedalj hon förtjänar. Så fint det var att träffa dem – hela den nya lilla familjen. Redan en självklar trio. Är så innerligt glad för deras skull.
Emilia var snäll och tog ett möte så att jag kunde komma iväg. Jag sprang och köpte med nybakade bullar, lite god mat att ta med, en färskpressad superjuice till Ija, hämtade sen Marianne (småpojkarna fick vara hemma med barnvakt, ändå för små för att träffa en miniliten) och vi tog tunnelbanan ut till Danderyd. Jag åkte fel TRE gånger! Hur är det ens möjligt? Haha, fram och tillbaka åkte vi innan vi till slut kom till Mörby Centrum. Marianne och jag fnissade, jag var verkligen helt stissig.
Det finns inget som detta. Inget är som detta. Hej lilla handen, lilla alldeles perfekta handen på denna blonda lille pojke. Helt bedårande – och sååå lik Ernst! Inte klokt. Får ju ofta höra hur lik Ernst är min lillebror, och min lillebror och jag är väldigt lika – så inte jättekonstigt kanske. Men ändå. Den starka känslan av släktskapet, till en femton timmar ung liten människa. Helt otroligt ändå. Den rusar genom kroppen och där och då känner man att detta är ett av ögonblicken i livet då det faktiskt går att ta på lyckan. Den är varm, gör små gnyende ljud och har rosiga kinder mjukare än allting annat.
Grattis faster Ebba!!
Alltså att jag aldrig lyckas läsa dina beskrivningar utan att sitta och gråta – på jobbet dessutom. Underbara kärleksfulla ord!!! Grattis till din nya roll som faster!
Stort grattis till lilla nya familjemedlemmen o till nya titeln Faster ❤️👶
This corridor…my baby is only 3 weeks old and I am already nostalgic of it..💕
Congratulations, great for Ernst to have a cousin close to his age!
Så fint beskrivet! Exakt så har jag känt med mina brorsbarn. Kram
Åh, så fint! Det är underbart! Kram!
Åh, vad roligt! Grattis Ebba!
Har själv blivit moster för FÖRSTA gången i sommar då min tvillingsyster fick sin lille son.
Så spännande är det allt.
Wow, måste vara så otroligt häftigt – och din tvillingsyster också! Grattis moster! Kram!!
Kommenterar inte så ofta men läser din blogg sedan Expressentiden. Och det här inlägget påminner mig om varför. Alltså, förutom alla härliga, mänskliga, känsliga, glammiga, kungliga, roliga och igenkännande inlägg har du en sån förmåga att klä kärlek och värme i ord, och är en sådan människa man gärna hade haft som nära vän eller ingift släkting. Grattis till nya lilla familjemedlemmen ❤️
+1
<3
Underbar beskrivning!💕💕🌸
TACK! Kram!
Så fint det låter, jag längtar tills jag själv får titulera mig som moster & eller faster. Jag hoppas ju så klart att jag ska få det, man kan ju önska i alla fall :). Stort grattis till dig!
Ja, det är en riktig hederstitel, så stolt över att äntligen vara FASTER! Unnar alla det såklart! Stor kram!
Lipar också nu. Och gick i korridoren för 20 månader sen jag också. Såg dig där till o med. Och lilla Ernst. OJ vad jag känner att jag behöver en till nu…❤️
Åh, grattis! Är själv faster till min storebrors två barn. När jag läser detta längar jag SÅ efter när lillebror skaffar barn. Det är så spreciellt när ens syskon får barn!
Det är en underbar känsla att få vara faster/moster mm. Är faster till fyra underbara ungar som i det närmsta känns som mina egna. Älskar dem innerligt.
Att sedan alla sex kusinerna är bästa kompisar o nästan som syskon trots att nästan 50 mil skiljer dem åt är en enorm glädje och ynnest för alla inblandade. Familjen är underbar (o mellan varven skitjobbig😊)
Så fint skrivet. Tårarna rinner, kanske mest för att känslorna redan svallar. Jag har nämligen precis ( 6 november) blivit MORMOR. Och det är stort det med, vill jag lova.