Nyp mig i armen – och kaffedejt med Johanna Bradford

Alltså, har vi ens SETTS på riktigt?!” sa vi, kramades och skrattade när vi sågs i eftermiddags på Diplomats lilla bakficka Butiken. Haha. Det har vi faktiskt inte. Konstigt nog. Men det kändes ju som att vi hade setts, inredningsbloggaren, stylisten och skribenten Johanna Bradford och jag. Som det liksom känns, med folk man följer och inspireras av!

Nu skulle Johanna upp till Stockholm på jobb i ett par dagar och vi hördes via DM på Instagram och klämde in en kaffedejt. En värdefull sådan, för mig. Det är alltid lika lyxigt att träffa en branschkollega, för att helt förutsättningslöst utbyta tankar, tips och idéer. Startsträckan var exakt noll, vilket egentligen är rätt konstigt när man aldrig träffats – men systerskapet i att vara i samma bransch är större än så. Kul att höra om hennes Youtube-kanal, vilken del av affärsmodellen som funkar bäst, vi diskuterade längtan efter det ”operfekta” i flödet, hur mycket man älskar Insta Stories och om att våga ta nästa stora steg. Fick såklart höra lite om renoveringen, som är så kul att följa i Johannas blogg och övriga kanaler – och blev peppad att utveckla en designmässig grej här i bloggen. Ja, sedan hann vi också avhandla lite göteborgstugg, framtidsplaner och drömmar.

Vi pratade också om att föreläsa, något jag ju gör en del redan. Och tror att jag kommer utveckla och göra mer av, inte minst kring digitalt varumärkesbyggande och smart kommunikation i sociala medier. Ja, och sedan vips hade det gått en och en halv timma. Butiken hade stängt (!?) och den snälla tjejen i kassan sopade i princip ut oss. Jag promenerade hemåt i novembermörkret, upplyft och glad och påfylld med ny energi trots en lång, rätt tuff arbetsdag med både plåtning och inspelning.

Tänk, så skönt det är att prata loss med någon i samma bransch – i en bransch som består av väldigt många soloartister. Där det inte alltid är självklart att vara bjussig, ibland tyvärr befogat, då konkurrensen är tuff. Armbågarna vässade, av tråkiga erfarenheter. Det är mycket leenden och kramar och förvisso väldigt bjussigt åt många håll men ändå, vi jobbar i en speciell bransch där det gäller att hela tiden bevaka sin plattform. Jag tänkte också att jag flera gånger under vårt samtal återkom till Emilias och mitt partnerskap. Sa att ”då brukar Emilia och jag…” göra si eller så, tänka si eller så. Så högt jag värdesätter vårt samarbete, att ha en partner och kollega som Emilia. Vår ”direkt-lina” helt utan filter, där vi pang på kan stämma av exakt allt. Och få ett väldigt ärligt och rakt svar. Där det är okej att vara svag, trött, starkast i världen eller bara en blöt liten ynklig fläck. Imorgon sätter vi oss på tåget mot Skara och får då en härligt lång tågresa dit, när vi kan jobba, prata och ha trevligt och jag kan inte tänka mig något bättre än det. Säker stils projektledare Camilla åker med och har preppat ett suveränt körschema. Dessutom ska vi sova över på ett slott efteråt, nyp mig i armen, som jag älskar det jag gör på dagarna!

KOMMENTERA GÄRNA!