Nytt år, nytt oskrivet blad. Jag sitter här och skriver en liten stund när barnen är i skidskolan, Johan är hemma i huset med Ernst. Eller så har de lyckats komma ut i spåret med Ernst i skidpulkan, det är en strålande vacker dag här. Solen skiner, backarna ser fantastiska ut. Jag ska strax bege mig ut. Ville bara skriva av mig för att säga att jag nog ALDRIG känt mig så tillfreds – blandat med laddad – inför ett nytt år. Samtidigt som det eviga pusslet som kallas livet är ett härligt hopplöst sådant, så ser jag så mycket fram emot att lägga det 2019. Att försöka göra det lite bättre. Att testa en ny, väldigt stor och häftig idé jag drömt om länge nu. Att vara modig. Och förstås, att skriva om den resan här. Jag längtar verkligen! Eller vaddå, nu är vi ju här? Klara, färdiga, gå, nu kör vi. Hej 2019, jag har längtat efter dig.
Hoppas att ni alla hade en väldigt fin nyårsafton igår. Många kramar och tack till er som hänger med här, jag hoppas att ni följer med mig på resan även detta år. Vågar lova att det blir ett riktigt, riktigt kul 2019…