Usch, just nu skakar fingrarna. Jag är rent ut sagt skitnervös inför ikväll. Men som pappa så klokt brukar säga: ”det är BRA att vara lite nervös, Ebba”. Så sant, en dos nerv är bra. Lagom mycket. Inte ”fingrarna skakar / torr i munnen / hela jag svettas”-nerver, som just nu. Men det lugnar sig nog snart. Hoppas jag. Det jag lärt mig genom åren, av många miljonpublik-sändningar och stora framträdanden?
- Du kan inte styra över det. Det vore omänskligt! Nervositet är en nedärvd funktion i vår reptilhjärna, en instinktiv reaktion på hot / en hotfull situation, som att stå framför en grupp kända / okända människor och prata. Adrenalinet rusar, man darrar, svettas, blir torr i munnen och annat härligt. Och detta är alltså helt naturligt – och mänskligt…
- Förbered dig bra – och sen lite till. Och lite till, typ. Att vara välförberedd är bästa vapnet mot nervositet. Prata gärna högt hemma, framför spegeln. Jag går alltid och mumlar, pratar och repar högt för mig själv som en galning.
- Lär dig de första meningarna utantill. Har du kort om tid att förbereda, fokusera på att lära dig och ”naila” de första meningarna, eller inledningen!
- Armhävningar eller sit-ups! Tova, som jag jobbar med och som också är artist, tipsade mig om detta. Helt enkelt, för att få bort överskottet av adrenalin som strömmat till i kroppen.
- Ta tre – ordentliga – djupa andetag, blunda och slappna av i hela kroppen. Brukar hjälpa mig att ”skjutsa” bort lite av adrenalin-kicken. OCH, samtidigt intalar jag mig själv – som ett mantra – att jag ska ha roligt. Jag ska ha roligt, för det smittar av sig.
- Se glad ut! Alltså, så fånigt tips men det fungerar ju. Ett leende är en av få trevliga saker som smittar såhär års, ser du glad ut så kommer publiken att spegla sig i det. Eller i alla fall någon därute, hitta då det glada ansiktet och fokusera på det. Det är alltid skönt att hitta ett par snälla ansikten att ”prata till”, hellre än att bara prata till en stor massa
Befinner mig i Göteborg för att arbeta med Hasselbladspriset i två dagar. Världens mest prestigefyllda pris i fotografi, som årligen delas ut av Hasselbladsstiftelsen – och som jag roligt nog arbetat med i flera år, både som konferencier för prisutdelningen men också i en referensgrupp inför bokprojekt som stiftelsen arbetar med. En ära och ett superkul uppdrag, har lärt mig så mycket om den fascinerande historien bakom Hasselblad. Inte minst, Victors driftiga fru Erna som var enormt viktig i framgångssagan med kameran från Göteborg som åkte till månen.
Ikväll är det alltså dags för gala, ceremoni och middag på Konstmuseet i 2018 års pristagares ära: Oscar Munoz från Colombia. Oscar Munoz är en av de mest betydelsefulla samtida konstnärerna i Latinamerika, häftigt bara att få träffa honom OCH se den magnifika utställningen med verk från hela hans karriär!
Nej, nu ska jag ta de där TRE djupa andetagen. Ta på mig klänningen, mina smycken och lack-pumpsen som jag köpte till Ellegalan. Och hålla hårt, med lätt svettiga händer, i mina kära manuskort. Le. Och köra. Det blir bra detta – och jag ska ha roligt.
Foto av Alice J. Kommentera gärna! Har du nåt tips eller knep när du blir nervös?