Vaknade imorse till fågelkvitter utanför fönstret och ett alldeles tyst, lugnt hus här i vårt älskade Falsterbo. Tittade på klockan – halvåtta! Alla sov! 5-åringen förvisso som ett X tvärs över dubbelsängen, med en sparkande fot i min rygg (typ) men även Ernst sov i lilla spjälsängen vid fotändan av vår säng.
Fattar inte var som hände? Aldrig i hela sitt lilla liv har han sovit så gott och länge. Från halvnio igår kväll (då det i och för dig tog mig en timmes buffande, illvrål, mera buff, sjunga, ladda upp ljudbok till de andra barnen, stoppa om dem, springa in till Ernst igen…) till halvåtta imorse. Halleluja. Just då vaknade han, jag plockade upp honom och tassade ut i köket, gjorde en kopp kaffe och öppnade de stora fönsterdörrarna mot den gröna trädgården.
De små stunderna. Det här var en sådan. Nyvaken baby, kaffe, solig morgon, första sommarmorgonen härnere i lugnet. Johan åkte vidare till Stockholm igår där han jobbar den här veckan, så jag är själv med barnen men har ordnat barnpassning eftersom jag också jobbar. Men ändå, vi kan vara här! Vi kan gå till stranden och ta ett kvällsdopp när jag jobbat klart! Och sa jag att ERNST SOV TILL HALVÅTTA?! Förlåt men är så lycklig. För då vet jag i alla fall att han kan.
Jag njuter så. Spelade in podden med Emilia för en stund sedan, svarade på lite akuta mail, stämde av några saker inför Almedalen nästa vecka. Tog en paus och sprang över med Marianne till hennes kompis i grannhuset. Nu ska jag kolla igenom fotograf-förslagen jag fått, tusen tack för bra tips!