Ber om ursäkt för ett inte… Så himla peppigt inlägg här. Men ni får stå ut. För måndagskänslan sköljde över mig imorse. Paniiikmycket att göra. Räcker inte till. Hinner inte. Roliga grejer, spännande projekt, en helt makalöst cool förfrågan. Massvis med bra alltså. Och kul. Superduperkul. Men jag då? Inte det minsta utvilad. Utan helt jäkla slut.
Vi hade en härlig helg men den innehöll NOLL tid för återhämtning. Asså verkligen noll. Kompisar från London på middag i fredags, hemma hos oss. Lördag? Ärenden på stan, jag drog iväg och klippte barnen (välbehövligt) när Johan röjde och städade hemmaplan (ännu mer välbehövligt). Bort på tidig middag till goda vänner, underbart trevlig kväll det med. Pasta, italienskt plock och massa skratt. Fick energi och tusen idéer, då värdinnan Ebba är en grym entreprenör. Söndag – barnkalas hemma i två timmar. Lyckliga barn, jag körde femkampen och Johan konstaterade att jag vore perfekt som programledare för ”Wild Kids”. Hehe. En timmas break innan söndagsmiddag för svärföräldrar, mamma och pappa.
Ernst har sovit USELT. Nu senast inatt: gallskrek vid 03.45, fick till slut amma, försöka blunda lite med sugpropp på bröstet och ryggen mår som den förtjänar idag. Aj, aj, aaaj. Skulle vilja bli utdragen i ett skuvstäd.
Summan av kardemumman? Får icke ihop sådant här socialt schema och hans sömn. Såklart. Tröttheten idag är… Som en betongkeps, typ. Varken stilsäker eller bekväm, alltså. Det blir lätt såhär med helgerna: så mycket roligt man vill hinna med. Tre barn. Två vuxna. Så vips, är allt bokat. Även om jag mår bra av fullt upp, så njuter jag ändå otroligt mycket av en lugn fredagskväll. Hemma. Med plockmat. Mysbricka. Te. Barnen somnar i soffan framför Let’s Dance.
Nu njuter jag i alla fall av att sitta på kontoret. Aaah! Har just gjort en stooor Lungo-latte åt mig själv i mitt rosa älsklingsporslin. Mamma och pappa är kvar i stan några timmar till (innan de åker hem till Göteborg) och rullar Ernst i vagnen, hämtar barnen på skola och förskola. Nu: försöka komma ikapp, sortera stressen som flyger som pappersplan i hjärnan. Ska börja med det mest effektiva: att skriva en ordentlig LISTA. På papper. Som jag har i plånboken och kan bocka av. Japp, vi börjar där!