Kommer jag kunna sätta mig ner imorgon, DET är frågan?! Jösses, vilket körare kroppen fick imorse. Första dagen på Falsterbo Wellness Week härnere och jag hakade – japp – på rubbet imorse. Började med en timmes yoga, sedan tjugo minuters paus innan Isabelle Sörälv körde sitt workout-pass för helkropp och det var liksom inte nådigt så jobbigt det var. Var jag sugen, när väckarklockan ringde? Nej. Kände jag mig motiverad? Inte det minsta. Men en sak är säkert, när det gäller träningen – det är som med att skriva ett manus, eller en krönika, vänta INTE på att bli motiverad. Det är bara att boka in tid och göra. Hellre något än ingenting alls, i så fall.
Mitt fokus på träning och styrka den här våren har verkligen lärt mig det: att INTE vänta på motivationen. Den har också lärt mig att kicken kommer sedan: Sköna känslan efteråt när man kört igenom riktigt hårt, riktigt tungt. Jamen ni ser ju, såhär glad var jag efteråt, klockan elva:
Apropå att köra hårt, så tänker jag också mycket på vad friidrottaren Mattias Sunneborn sa om ”powerträning”, när jag hakade på ett pass lett av honom ute i en park i våras. Alla jämfotahoppen och grodhoppen var inte riiiiktigt för mig. Ehm. Men powerträningen tog jag med mig. Att våga köra styrka, träna hårt. Samt att fokusera på rörlighet. Kullerbytta, hjula i trädgården! Och att våga köra på, som han sa: ”Oskonsam träning där man ändå håller ihop. Skonsam träning, typ simning och cykling, kan du göra för att det är skönt och att promenera är vardagsmotion”. Powerträningen och styrkan gör jag för att det är skönt efteråt.