Rätt spännande är det att just knytblusen, detta ack så konservativa, silkigt eleganta plagg (Margaret Thatcher! Prinsessan Dianas förlovningsbild! Nancy Reagan!) förvandlades till en feministisk handling. Men jag gillar det. Inte för att det är traditionellt. Utan för att det så tydligt symboliserar Sara Danius stora, genuina intresse för stil, mode och kläder. Som feminist med en fot i modevärlden ÄLSKAR jag att knytblusen är feminin och chic men samtidigt ett powerplagg med jäklaranamma.
Knytblusen är ett plagg som tar för sig. Ett plagg som säger att man 2018 aldrig, aldrig, aldrig ska behöva skämmas över att man älskar mode och ”yta” eller, som i mitt fall, arbetar med det dagligen. För mig, med all den tråkiga erfarenhet jag har kring detta, så är det så himla viktigt. För alla de gånger jag kommit in i ett möte där män – som första fråga – bett mig ”recensera deras outfit”. Fnissigt frågat vad jag tycker om deras slips. Frågat om jag ”kommer blogga om dem”. Och på tusen andra sätt förlöjligat, ifrågasatt och förminskat det jag sysslar med: yta, livsstil, kläder och shopping. När vi varit där för att prata om något helt annat.
På 80-talet var knytblusen en given del av karriärkvinnans uniform. Tillsammans med stilettklackar, axelvaddar och hundtandsmönster – men knytblusen var extra viktig, för den blev kvinnans slips. Just så känner jag när jag drar på mig knytblusen. Det är mitt powerplagg och en naturlig del av min rustning, de dagar jag behöver en sådan i jobbsammanhang. Och det behöver jag fortfarande.
Nu ska jag sätta fart här på kontoret. Har haft en föräldraledig förmiddag, så nu öser jag på med jobb. Känner mig så sjukt laddad, har tre (!) enormt roliga projekt som jag jobbar med konkret just nu. Ett har synts liiite på mina Insta stories, det handlar om skrivande och inbjudningar – längtar efter att berätta mer om det. Nu kör vi!