Kanske inte? Eller… kanske? Kanske ÄR det nåt för mig ändå? Hmmm. Så tänkte jag imorse efter ett underbart pass yoga här i Skanörs hamn. En härlig timma på mattan. Gråmulen himmel. Utsikt över havet. Utmanande. Rätt svårt, stundvis. Hopplöst fel andades jag, som vanligt, men jag struntade i det – och körde mig grej.
Jag känner mig två centimeter längre, liksom skönt mjuk i kroppen och blev verkligen sugen på mer av detta i mitt liv. Mer av den här känslan. Jag kan inte ens räkna gångerna jag försökt med yoga. Det blir bara enstaka gånger, dock. Kanske ska man inte ge upp? Alltså inte två gånger i veckan, men kanske liiite mer ”någon gång ibland”-regelbundet?
Å andra sidan är det en ”träningstimma”, eller ”stund för mig själv” åtminstone, i kalendern som jag känner att jag får mer ut av, om jag kör ett rejäl styrkepass eller en workout. Maxar. Visst, yoga är superskönt men om jag får välja en sak, en timma, så får jag liksom mer… muskler, styrka och ”svett för pengarna”. Eller såhär, jag kan klara mig utan en timma yoga men styrkan behöver jag, och kroppen, för att orka. Låter kanske hemskt, men ni fattar?! Å andra sidan kanske knoppen (och naturligtvis även kroppen, herregud, det var jobbigt imorse!) skulle må bra av yogan…
Ja, det var dagens tanke denna regniga söndag här i Skåne. Där jag nu är tillbaka efter två fantastiskt späckade och intensiva dygn med jobb och livet i Köpenhamn. Hoppas att du har en skön söndag, därute!
KOMMENTERA GÄRNA!