Hej från Köpenhamns modevecka, där jag är på plats med Säker stil, ser visningar, rapporterar, kolla in nya kollektioner och fyller på med massvis med inspiration till poddar och kommande trendspaningar. Intensivt men väldigt KUL, känner mig helt uppfylld! Passade också på att ta ett möte med en samarbetspartner i förmiddags.
Pausade en stund mellan visningar och läste kommentarerna på senaste inlägget, tack för det. Så intressant ändå, detta! Och ja, innerst inne vill jag ju tro att ni kloka vänner därute har rätt. Att det välpolerade blir ointressant till slut, efter att nyhetens behag lagt sig? Att vi tröttnar på det perfekta, att det står oss upp i halsen. Eller i alla fall att det måste finnas nån slags balans – och utrymme för det som inte är perfekt. Också. Respekterar verkligen Isabella Löwengrip för hennes mod, framgången, hur hon satsar och hur det finns en strategi bakom minsta detalj. Men som sagt, det kanske finns plats för både och? En glad selfie duger OCKSÅ gott och väl, kanske mer än så?
Om jag hittade ett sätt att blogga loss med vardagliga bilder, som den här, så hade jag blivit LYCKLIG! Men jag känner liksom en press på att det ska vara snyggt också. Jag VILL ju göra det fint för er som läser här. Det är verkligen superkul att styla fina looks, plåta och inspirera. Samtidigt läser jag i era kommentarer att det är mixen som är härlig? Hmm. Kanske kan jag fnula på nåt sätt att varva med mer ”häng med i vardagen”-bilder, som det ju blir på Instagram Stories. Ett format jag för övrigt älskar som ett fjärde barn, det är så sabla kul att uppdatera i farten, tror att det är redaktören i mig som njuter av att bygga små ”mini-reportage” i vardagen, tipsa och dela trötthet, pepp och skratt.
Nog svamlat om detta, ville egentligen bara säga tack, tack, tack för er input! Givetvis också kring hållbarhet och att få in miljötänket mer i mina kanaler. Vill man följa någon som ger fenomenala tips kring detta, så finns det naturligtvis bättre källor för det. Jag kommer fortsätta tipsa om mode, stil, skönhet, böcker och mat. Men som mamma och människa så försöker jag också bidra. Det kan jag nog också bli (mycket) bättre på att förmedla. Apropå det jublar vi hemma över att vi äntligen fått matavfallsinsamling. Livet, som sagt. Ena stunden ljuvligt vackra mönstermixar på catwalken, andra stunden förklara för 5-åringen hur potatisskalen kan bli biogas.
Kommentera gärna, för som sagt – det är så intressant att läsa er input på detta! Och allt jag gör handlar ju om att inspirera er, att bjuda på en stunds förströelse, en tankeställare eller bara ett fniss på väg till jobbet.