Okej, fick ett par kommentarer om Måndagsrapporten här i bloggen, många fina (TACK) men också exempelvis denna:
Som läsare förstår inte poängen med dessa inlägg. Jag upplever det som att Ebba vill visa sig duktig och åtminstone jag får bara prestationsångest av dem. Sen inser jag givetvis att jag inte behöver läsa dem. Men i dagens samhälle där stress och stressrelaterade åkommor utgör ett jättestort problem förstår jag inte varför ett fullspäckat sommarschema skulle vara inspirerande. Som offentlig person är det kanske inte heller så bra att redogöra för var man själv och ens barn ska befinna sig vid olika tidpunkter. Jag skulle iallafall vilja hålla privatlivet mera privat.
Så. Kändes förstås inte toppen. Alls. Så jag plockar upp det här, och (försöker) besvara detta. Eller det som läsaren My skrev: ”Snälla lägg dig i en solstol och ta semester, det är inte den som gjort mest varje dag på sommaren som vinner!”.
Okej, börjar med en viktig sak: Om det upplevs som att jag skriver inlägg för att visa mig duktig, så kan jag väl genast svara att så INTE är fallet. Jag var verkligen 100% ärlig med att jag tyckte det var riktigt skönt att ”rapportera” om veckan – MIN vecka – för att få bättre ordning på den i mitt huvud. Jag tror också att det möjligen låter mycket, när man radar upp det sådär? Vi är en barnfamilj, barnen har sommarlov, jag jobbar och vi pusslar. Ett härligt pussel ändå, på en plats vi älskar. Att vi i princip aldrig ställer klockan på sommaren, eller att barnen kollar på ”Sommarlov” och segar kvar hemma i pyjamas till strax före tio, det skriver jag inte med varje morgon. Kanske borde jag lägga till det? Ber om ursäkt i så fall, blir förstås lite onyanserat.
Om inläggen upplevs som stressande och ger prestationsångest? Jättetråkigt. Förstås. Det vill jag aldrig uppmana till. Det gör mig på riktigt ledsen. Var aldrig min mening! Då får jag helt enkelt sluta med de här inläggen, innan rutinen ens har satt sig.
Å andra sidan, angående Mys kommentar om att parkera mig i en solstol? Njae, det varken kan eller vill jag då jag jobbar den här veckan. Ett jobb jag älskar, en livsstil som jag valt. På gott och ont, men mest på gott (tycker jag). Exempelvis skriver jag detta blogginlägg, idag. Mitt i juli, när många omkring mig är lediga. En annan viktig sak, som bör understrykas: Allt har blivit väldigt förskjutet för mig den här sommaren. I mars och april var det extremt lugnt. Sedan började det trilla in projekt i maj och juni, som jag nu jobbat med att producera innehåll för. Jag kunde givetvis tackat nej, för att få en ”vanlig” sommar med lagom småjobb, bloggen, podden, Facebook och Instagram. Men jag kände att det var såpass roliga, lustfyllda, spännande projekt, utmaningar och samarbeten att jag (efter att ha rådgjort med Johan, givetvis) bestämde mig för att jobba en hel del i juli. Sedan planerar jag att ha det lugnare än vanligt i augusti, samt även en del i september. Att veta det gör också att jag känner mig rätt lugn.
Jag är också rätt bra på att njuta av de små stunderna. Lyckan att få vara på den här platsen, trots att jag jobbar lite mer än vanligt. Att få underbara sena eftermiddagar på stranden. Vad gäller barnens aktiviteter (eftersom jag förstår att även detta upplevdes som stressande) så är det ju heller inte så farligt. Då hade vi ju inte gjort det. Tvärtom, det är kul, det ligger nära, vi cyklar dit, de träffar kompisar, vi kommer hemifrån en stund på förmiddagen. Tja, det passar oss helt enkelt. Som sagt, med barn och sommarlov behöver vi hitta på grejer. Johan och jag är inte heeelt överens om hur mycket, men DET är trots allt ett ganska oproblematiskt problem. Oj, som jag kan avundas de som är helt överens om all den där vardagslogistiken, vi är det inte – alltid – men det är, tja… Det överlever vi!
Det blir inte alltid som man har tänkt sig, men det blir bra ändå. Well, blev ett svamlig inlägg här men nu vankas grill med svärföräldrarna så detta får duga.
Vill också avsluta med det jag började med att skriva: TACK för pepp och glada kommentarer. Från hjärtat, tack. Det är ju dessa man ska bära med sig! Det gör jag också, även om vissa gliringar biter sig fast. Nu ska jag bara tänka på peppen och ta med mig just DEN till Köpenhamn imorgon!