”Om Ebba kan åka till London men inte till Mallis bestämmer hon själv. Men om det blir frågor på detta tycker jag inte är så konstigt…”
Hej igen denna sena kväll! Fick några kommentarer om detta, eller bara några enstaka – men tänkte ändå svara. För jag fattar, kanske låter helt knasigt att jag plötsligt är i London. Jag hade ju som sagt för allt i världen velat tillbringa midsommar och hela den här långa veckan med Johan och barnen på Mallis. Ni som följt med här ett tag vet att vi gjort det jämt. Johans föräldrar är också där. Men nu ställde min fotoperation till allt och sedan länge bokade biljetter fick bokas av för mig. Vi bestämde ändå att Johan och barnen skulle åka.
Att det inte funkade för mig var helt enkelt för att vi bor i en liten bergsby där, det är varmt, stenigt och ojämnt, mycket trappor och såklart spring efter barnen – och mycket lek och bad. Inget av detta fixar jag just nu. Absolut inte bad då jag nyss tagit bort tretton stygn i foten och tillbringat veckan med det och träffat sjukgymnast för att planera rehab. Och gråtit en skvätt över att foten känns så himla svag (och inte som MIN fot) och jag oroar mig för att det aldrig ska bli riktigt bra och… Ja, samtidigt känns det som en småsak i det stora hela, när en vän drabbas av en fullständigt vidrig cancer, förlorar kampen mitt i livets språng och livet då känns så orättvist och ofattbart hemskt att hjärtat brister. Så när mamma sa, ”Men ska vi inte bara åka till London, du och jag – som vi ändå hade planerat att göra senare i sommar? Så kan du passa på att jobba där, ta det där mötet du pratade om och så baxar jag iväg dig till Kensington Palace för nya Victoria-utställningen, som du ville rapportera om”, så kände jag – jo, så innerligt gärna.
Sagt och gjort, nu är vi här, bara mamma och jag, i staden vi båda älskar. Att dessutom få såret varsamt omlagt av ett proffs som mamma ikväll, istället för att sitta och försöka pilla med det själv, ensam hemma, var så otroligt skönt. Och att få bli ompysslad. Men nuuu, nu ska jag sova! Gonatt och tack alla ni därute som läser och hejar på! Jag hejar på er tillbaka. Heja oss allihop som kämpar med att få ihop det så bra vi bara kan, även om det blir långt ifrån perfekt alla gånger.