Hej denna soliga måndag och… Jag måste erkänna att jag är i någon slags kunglig CHOCK efter nattens bombnedslag till Oprah-intervju med Harry och Meghan. Jag vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på, vilket inte brukar vara fallet för mig?!
Jag måste helt enkelt landa detta, titta mer noga, läsa alla reaktioner. Ta in. Lyssna på era tankar därute. För det är mycket att ta in. Det är en historisk intervju, i kungliga sammanhang, utan att överdriva det allra minsta. Det är ett fruktansvärt, vidrigt sorgligt vittnesmål om rasism, psykisk ohälsa, om självmordstankar och om hur det fungerar (eller tydligen inte ALLS fungerar snarare…) i det innersta hjärtat av engelska kungahuset, med all makt det sitter på.
Så oerhört modigt och starkt av Meghan att vara så ärlig, att orka berätta så ärligt. I synnerhet när de lyckats ta sig ur det liv de upplevde som en sådan mörk mardröm. Komma ut på andra sidan. ”Ger man sig in i leken…” och så vidare, jag förstår det resonemangen – men ändå inte. Alls. Tycker egentligen om den typen av resonemang.
Bär också med mig det sorgliga i hur paret beskriver den totala bristen på stöd från Harrys familj. Så fruktansvärt sorgligt ändå. Och så hopplöst förlegat. Ja, måste helt enkelt landa i detta – hur känner du, som hunnit se eller läsa om intervjun?
KOMMENTERA GÄRNA!