Eller okej, det händer. Såklart. Men jag är inte JÄTTEBRA på att faktiskt boka av rubbet, ställa in och säga som det är: Jag är sjuk, jag måste vara hemma och kurera mig, vila och nej, jag grejar inte morgondagen. Inget jag är stolt över, alls. Det kommer givetvis med att vara entreprenör, att livet med eget bolag är skört. Det stannar liksom om jag jag stannar, så som läget är nu i alla fall. En dag rensad i kalendern blir en dubbeldag nästa vecka. Tror också det sitter i sedan mina slitiga år på Expressen, där kunde jag jobba på kvällen för att inte vara där på dagen och smitta nån. Bara jobbet blev gjort.
Igår kväll, när jag kom hem sent efter två intensiva dagar på konferens, och kände mig botten, så var jag ändå liiite stolt över mig själv. Och nej, jag brukar alltså inte ha för vana att smitta folk när jag är sjuk – om någon nu tror det. Det vore oansvarigt och extremt egoistiskt. Däremot försöker jag ofta jobba runt situationen, hålla mig på avstånd, ta telefonmöten istället. Men idag checkade jag ut. Lagade gröt till mina tre små, lämnade iväg alla barnen på morgonen och sedan hem, på med sköna kläder och vila. Te, ostsmörgås och lugn och ro. Heeela dagen. Jobbade såklart hemifrån men det var ändå extremt vilsamt och precis vad jag behövde.