Ska strax slänga ihop packningen till Peking, ville lämna dottern och småpojkarna i lugn och ro imorse och ge dem extra många pussar. Pussattack, helt enkelt. För fredag, lördag OCH söndag!
Slog mig igår när jag satt på kontoret med Tova och Ida och fixade med planering av kommande veckorna, att jag är förbannat stolt över att… Vara här, idag. Tillsammans med dessa smarta, roliga och fina kollegor. I mitt eget älskade kontor – med nymålat kök. Där jag driver mitt eget bolag, Ebba von Sydow AB, där vi producerar inspirerande, kul och bra innehåll, tillsammans med ett superteam av fotograf, formgivare och tekniker. Vi jobbar egentligen idag som en snabbfotad byrå, skulle man kunna säga. Från kreativ idé och pitch till genomförande och leverans av klart innehåll.
Parallellt med det, Säker stil som jag driver med en helt fantastiskt partner, Emilia. Partner men också en så viktig person i mitt liv, eftersom hon inspirerar mig, peppar när det behövs och jag är helt övertygad om att vi kommer att lyckas med de galet höga, men roliga drömmar och mål vi satt upp för Säker stil-plattformen de närmaste åren. Det kommer att bli en hell of a ride, som man säger!
Hittade den här bilden i en gammal mapp på skrivbordet…
Jag tror att den är från Veckorevyn-tiden, från en studioplåtning. Herregud, som jag slet – älskade det men jobbade dygnet runt. Varvade budgetrapporter till höga chefer med utvecklingssamtal, annonsörsfrukostar, säljmöten, stora pitcher och sidplaneringar. Borde jag börjat bygga mitt eget bolag redan då? Jag tror inte riktigt att man kan tänka så, eller jag gör inte det i alla fall. För mig var detta världens bästa skola. Åren på Expressen, radion, jobbet som chefredaktör på Veckorevyn, tiden på Bonnier huvudkontor då jag jobbade i R&D-gruppen men nya, digitala satsningar. För att sen fortsätta till SVT, vidare till TV4 och slutligen, landa där jag är idag. Gladare än nånsin över att äntligen bygga upp något alldeles eget.
Nej, det är verkligen ingen spikrak väg framåt. Jag tvivlar förstås också. Massor. På mig själv, på mina prioriteringar. På att orka duga, så som jag är – så som jag ser ut. I ”fel” storlek i en bransch med en snäv mall jag aldrig kommer in i, nånsin. På att vara mamman som kommer hem sent, aldrig bakar bullar, reser och jobbar så mycket. Typ, jämt. Men det stora beslutet: Att bygga mitt eget bolag och vara min egen chef, det tvivlar jag faktiskt inte en sekund på. Nej, nu ska jag packa den där resväskan…