Jag är ensam med pojkarna här nu. Dottern fick åka med mormor och morfar på äventyr, Johan kommer hit senare i eftermiddag efter att ha jobbat i stan den här veckan. Och just nu sover minstingen, 5-åringen ”klipper trädet i trädgården, eftersom pappa inte vill ha de där löven på stammen, så blir han extra glad när han kommer hit, mamma”. Så nu står han därute med kökssaxen och klipper löv så svetten lackar i hans lilla panna, jag sitter här med en kaffe med havremjölk och bloggar. Och vi har bara ätit helt vanliga opiffiga tunnbrödssmörgåsar till lunch. Mmm. Detta, mina vänner, är för mig semester.
Bara pojkarna och jag, alltså. Lite härlig känsla när man är i en ”ny konstellation” i familjen ibland. Med flera barn blir det ju att man delar upp sig mer (eh, okej mycket – i alla fall vi). Väldigt ofta är det Ernst och jag, såklart. Eller dottern och jag, vi reste till USA till exempel. Johan och de två stora. Johan och 5-åringen. Sedan har ju jag åkt med alla tre till Teneriffa själv, flera gånger. Men nu är det pojkarna och jag, vilket inte händer så ofta – det slog mig imorse när vi cyklade till torget och handlade…
Storebror och lillebror. Så lika. Två blondrufsiga små pojkar och båda är våra!
Kände mig så fånigt lycklig där jag cyklade hemåt med lådcykeln fylld med perfekt solmogna jordgubbar (ni ser att de provsmakar på bilden där ovan, en kartong var slut innan vi var hemma…), en ny Mårbacka och skånska grönsaker från Boel på torget. Helt enkelt, en väldigt lugn och skön lördag.
Alltså, det blir underbart när Johan kommer också men det där lugnet, när man får in barnen i flowet och njuter av kaffekoppen helt själv – åh, jag älskar det. Också. Nej, nu ska jag hänga en tvätt i trädgården! Eller kanske reasurfa liiite först bara…