Så var vi hemma igen. Och det var som att det var meningen att solen sken över stans grusiga gator, fåglarna kvittrade och Ernst och jag hittade starka, små snödroppar på förskolans gård imorse. Efter att Ernst dessutom sovit hela natten, med sin gosehäst i fast grepp, i vår säng. Väldigt mysigt. Hjärtat svämmade såklart över när vi kom hem och hans lilla kropp spratt av glädje, tog mig i handen och sa ”oooom” (kom, på hans eget, ganska sparsamma språk) och drog med mig till himmelriket, alltså den enorma utdragslådan under storebrors säng som är fylld med smålego.
Låter eventuellt väldigt fånigt men ibland känner man ju att världen ler mot en? Om ni förstår? Då får man passa på att skicka ett snett leende tillbaka, så blir det kanske en bra dag. Det tänker jag att just denna torsdag ska bli. Eller är. Jag sitter på kontoret med en stooor kaffe och har precis träffat en gammal kompis som är en riktig stjärnproducent, inom tv. Idéerna bubblar nu i huvudet, jag ska försöka sammanfatta dem i ett dokument som får bli en grund. Vi har tidigare jobbat tillsammans, jag har lärt mycket av henne och nu hoppas jag att vi kanske kan jobba ihop på en idé jag har… Vi får se om det landar i något, jag hoppas det.
Hoppas att världen ler mot dig också idag? Och gör den inte det, så får man ju försöka att vara den som ler först. Ibland funkar det. Rätt ofta faktiskt. Dessutom kostar det ju inte en krona ens. Kommentera GÄRNA!