Har fått en del reaktioner på senaste podden (hör avsnittet här) där jag är ganska bestämd med varför jag INTE känner att jag kan ha streetstyle-trenden med cykelbyxor stylat med stor T-shirt och högklackade skor. Gärna också med magväska till…
Har alltså med anledning av podden fått mail och kommentarer om ”min tjockångest” och att jag borde tänka efter, innan jag säger sådant. Usch, jag tycker att detta är så himla svårt. Lyssnade själv på podden igen, kan ändå inte riktigt ta tillbaka eller be om ursäkt för att jag rent krasst inte tycker att jag, som min kropp ser ut, kan ha den där looken? Hmm. Det tänker jag vara ärlig med. Hela idén med Säker stil är klädsjälvförtroende, att hitta det du känner dig trygg och snygg i. Cykelbyxor på mig? Nej, inte #säkerstil för just mig och min stil. Den är helt enkelt fruktansvärt osmickrande på mig, utifrån det jag ser i spegeln – så ÄR det bara. Man kan förstås välja att strunta blankt i det, vilket är HELT okej – men vilket jag alltså inte gör.
Så, har jag då ”tjockångest” som någon skrev? Tja, delvis antar jag, mitt förhållande till min kropp är jag hyfsat nöjd med för det mesta, men LÅNGT ifrån alltid. Jag kämpar verkligen med att inte vara ”rätt” storlek i min knasiga bransch. Sorgligt men sant, kanske, men hade jag varit trådsmal, så hade jag nog testat en del plagg, som jag väljer bort med tanke på mina former.Det jag däremot alltid älskar och väljer är vackra tyger, fina material, härliga färger, smickrande snitt och sådant som förhöjer. Slutligen, så sörjer jag inte direkt att skippa cykelbyx-looken, eftersom det inte alls är min grej… Och DET är verkligen Säker stil för mig, att till 100% känna sig trygg med det!
KOMMENTERA GÄRNA!