Så var klockan tjugo över elva. Vinden viner, en gren knackar på en ruta, trädgården är nattsvart och äntligen, äntligen ÄNTLIGEN sover fyra av fyra barn här i huset. Last man standing här intill mig i soffan. Ernst har inte varit många centimeter ifrån mig ikväll, lille grodan. Han fick somna i mitt knä även ikväll, vi körde på det som var enklast och mysigast. Och det jag tror att vi båda behövde.
Arbetsdagen började åtta och var slut vid halvtio idag, så en lång men väldigt rolig dag. Med barnen runt benen och många små trevliga kaffepauser. Fotograf Lisa kom ner från Stockholm och jag hade lagt upp ett späckat schema för bilder till ett superkul sommarprojekt, som jag kommer berätta mer om snart. Suveräna makeupartisten Camilla (som bor på en gård ute på skånska landsbygden) jobbade också med oss, även det är ju teamwork och allt klaffade så himla bra. Igår passade vi också på att fånga kvällssolen på stranden, vi hade båda en vision om exakt vilka bilder vi ville få till – och det blev på pricken rätt. Åh, lyckan i mig då! Det är samma lycka som i att få till ”slutknorren” på en krönika, skriva en text jag längtat efter att få ur mig eller klicka ”publicera” på ett maffigt kungligt svep här i bloggen. I just LOVE it!
Eller, för den delen, att podda loss med Emilia. Hon skrev så fint i bloggen om vår strategi, eller hur man ska säga. Nej, strategi är fel ord – om inte det kan vara en strategi att ha så himla KUL varje gång, att man aldrig vill ta sommarlov, paus eller lägga ner, för att sen återuppstå? Vi bara kör på och älskar det, just som Emilia skriver.
Att lägga barn är jag uppenbarligen ohyggligt dålig på. Eller alltså, faktiskt inte alltid, när jag är själv med dem BRUKAR det gå riktigt bra. Börjar i god tid. Kanske för att jag verkligen har min lilla testund i soffan i sikte? Vilket verkligen var fallet ikväll. Jag menar, klart det går egentligen (även om ett av barnen är ganska kvälls-orolig, alltid varit) men vi kanske inte riktigt nånsin gör ett jätteryck med ordentliga rutiner många kvällar i rad, utan livet bara går på.
Johan är i Stockholm och jobbar, mamma var här igår och idag men åkte ikväll. Men ändå… Gick det åt skogen. Oh well, de sover i alla fall nu. Har precis baxat över dottern + hennes kompis till våningssängen. Imorgon har vi en lugn dag, så äsch, det får gå. Inte hela världen. Men jag TRODDE verkligen att de skulle somna vid nio. Efter lugn kväll, rena och Lasse Maja-saga. OCH efter att ha lekt non-stop hela dagen, allt från vattenkrig till dunken, bakat hos barnens farmor här i husen intill, spelat tennis i trädgården, spelat kort, hjälpt till på fotograferingen med att plocka blommor, fixa och göra små ärenden. Mellanpojken har fått hänga på hela tiden, ja till och med Ernst. Halleluja för övrigt, för att kasta om syskon-dynamiken med en superfin kompis, som jag härligt nog fick låna den här veckan!
Nej, nu ska jag och foten sova för att orka med morgondagen…
KOMMENTERA GÄRNA – och hoppas att ni alla haft en fin dag!