”Ett modereportage från ett fältsjukhus, något Sverige aldrig haft i fredstid. Helt ärligt så himla osmakligt. Har vi riktigt otur kommer folk att dö där, och du gjorde modereportage?”
Jag läser kommentarerna på mitt lilla inlägg om kungligheternas vecka, som jag bjöd på här i bloggen igår – och tro mig, jag förstår och respekterar till fullo kommentarer som denna. Vi lever i en kristid och för min egen del anstränger jag mig verkligen för att just respektera andras beslut, åt det ena eller det andra hållet, givetvis inom ramar för vad som rekommenderas i samhället just nu. Men ändå, det är extra viktigt att visa förståelse.
Så därför fattar jag verkligen att det upplevdes som osmakligt att jag bjöd på ett svep från den kungliga veckan. Jag vet helt 100% ärligt inte hur jag ska fortsätta skriva i dessa tider. Men jag lovar er, jag gör så gott jag kan. Även i min lilla värld har mattan ryckts undan. Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan. Ibland flera gånger om dagen. Barnen håller en nånstans sansad, vardagen rullar till viss del på. Jag är ENORMT – verkligen enormt – glad och tacksam över de uppdrag jag nu jobbar med och som också rullar på. Jag vill ändå tro att det finns ett utrymme, i detta overkliga, för en stunds paus, pepp och inspiration. Att jag kan fortsätta jobba med det här. Även om det såklart kan tyckas banalt att prata om en kunglig hallonrosa kostym, 10.000 steg eller barnens frukostfavorit. Eller ett sponsrat samarbete, som jag lagt ner mycket tid på – och som gör att jag kan ha fantastiska kollegor anställda i mitt bolag. Men ändå, jag fattar. Och jag ber om ursäkt om det upprör. Min mening är och var inte, med mitt kungliga inlägg eller något annat, att göra något osmakligt. Tvärtom, att ge en liten paus. Att försöka fortsätta min verksamhet, så gott jag kan. Det är inte helt lätt att göra rätt. Ibland blir det fel.
Någon bra slutkläm har jag inte heller idag mer än att… Jag svamlar. Så jag säger bara tack för att ni hänger med, läser, peppar och delar med er. För det är också himla mycket kärlek, snällhet och förståelse! Hurra för det. Det behöver vi alla extra mycket av just nu. Stor distanserad kram till er alla därute.