Imorse när jag lämnat barnen satte jag på detta och lyssnade på väg till jobbet. Jag ville ju bara på direkten ringa till Amy och säga att det var kul att höra, kloka ord om hälsosam kost, kulturskillnader mellan USA och Sverige, heja på och säga SNYGGT JOBBAT SIS! Men det går ju aldrig att ta det där morgonsamtalet, med tidsskillnaden. Suck. Slog mig hur himla mycket jag längtar efter Amy och hela hennes gäng nu. Usch. Nu var det bara för längesen vi sågs.
På grund av pandemin var det givetvis omöjligt att ses i våras. Även i somras – då de i och för dig hade gått att resa, så valde Amy med familj att stanna i USA. Vilket såklart var deppigt men kändes bra. Nu är det höst, vi hade hoppats på att ses, på något vis. Mamma och pappa hade biljetter bokade som fick bokas av. För nej, det ser ju inte särskilt ljust ut. Än hoppas vi att julen kanske kommer att gå, kanske kommer de att kunna resa över till Sverige och Sälen då? Jag håller alla tummar och tår.
Foto av Linda Alfvegren, från stranden i Falsterbo.
Och NEJ, detta är ingen reklam utan bara en väldigt stort lillasyster: Vill du lyssna på SWEA-podden med Amy, så finns avsnittet HÄR!