Tog den här bilden när jag var på väg hem från tennis. Den sammanfattar väldigt fint för mig några alldeles över förväntan underbara dagar härnere. Tänk att det kunde bli såhär bra ändå, jag som ställt in mig på ruggigt hus, kalla, mörka, blöta dagar och smutsiga vita golv, haha.
Bra med låga förväntningar ibland. Väldigt bra till och med. För såhär har det sett ut. Pumporna med fladdrande ljus i, varje kväll. Glada barn som haft underbart roliga dagar med mycket frisk luft, en heeel del tv och Ipad (well, det är ju lov och nej, vi är inte några superföräldrar på den fronten) men också golfbanan (Marianne gick på golfläger och spelade en tävling igår, med sin kompis som bor härnere året om) i strålande sol, små utflykter, stranden, hamnen i Skanör, spring i trädgården och kortspelande. Filmkvällar i soffan, godis non-stop (herregud, påsken har verkligen fått konkurrens, inte lätt för mig med balansen en sådan här vecka) och en hel del matlagning. Johans föräldrar bor också härnere sedan i mars, så det var väldigt kul att ses om än på distans. För oss allihop.
Ja, helt enkelt en riktigt härlig paus från vardagen hemma i stan. Också ett försiktigt litet hej till huslivet…
Jag undrar ändå, hur hade det varit? Om inte, om inte, om inte. Nu har vi ju den enorma lyxen att ha detta – DETTA, som jag älskar så mycket – och ett hem i stan, på en grön, bred vacker gata, som jag också älskar. Men ändå. Tankarna maler. Samtidigt fattar jag att det hade funnits en stressig vardag härnere också. Att inte vareviga morgon är att trampa runt med randig pyjamas och kaffekoppen och njuta av lugnet och vinden som viner i linden. Jag fattar det. Men… Ändå. Åh.
KOMMENTERA GÄRNA!