”Men schemalägger du återhämtningen då?” frågade en kvinna i publiken, när jag var och föreläste i Jönköping. Jag hade pratat om stressen, att nosa på den där väggen, känslan av att kroppen säger ifrån. Och hur jag tänker kring att inte hamna där igen.
Jag svarade ärligt – eftersom temat var väldigt ärligt, en kväll om karriär, att hitta sina mått på lycka (något jag funderat på mycket senaste tiden) livet och det ständiga pusslet – och svaret var såklart… Nej. Jag gör inte det. Kalendern är späckad men återhämtningen lyser med sin frånvaro. Suck. Hur svårt ska det vara?!
Jag VILL däremot försöka få in den i schemat. Sedan jag fick en rejäl varningssignal i våras är jag betydligt mera vaksam. Lyssnar på kroppen. Är lite snällare mot mig själv och – viktigt – ser till att få in promenader. Steg. Frisk luft. Konkret. Varje dag. Kravlöst, får mig att må bra och rensar huvudet. Som idag på lunch, jag behövde ladda om efter förmiddagens möte och skulle ha första styrelsemötet med Bookbinders Design, hela eftermiddagen. Morgonen hade börjat med att gänget från Habit kom till mitt kontorför ett arbetsmöte inför Habit Modegalan, som jag ska programleda i december på Grand Hotel. Ett väldigt hedrande uppdrag, då detta är en tung och stor gala i branschen. Kommer att bli kanon!
Hade dessutom deadline på två texter, men istället för att sitta kvar och hamra på tangenterna (som är mitt normalläge) så tog jag en skön promenad i en halvtimma. Andades, njöt på riktigt av de vackra höstfärgerna. Låter ju simpelt när jag skriver det såhär, men det var så himla skönt. Bromsa en stund, för att sedan gasa mig igenom styrelsemötet. Som för övrigt gick bra, om än pirrigt!