Jag började lördagen med en härligt blåsig, pratig och himla trevlig powerwalk med Frida Kummerfeldt – som jag följt ett bra tag på Instagram och äntligen fick vi till att ses. Hurra! Frida bor härnere, med sin man David och deras dotter och driver ett sprudlande konto med mode, livsstil, pepp, välmående, skratt och inspiration. För mig personifierar hon ordet härlig, i hela sitt sätt att VARA och se på livet. In och följ! Dessutom är hon fullständigt fenomenal på Insta Stories och hennes Fredagsvideos är ju briljanta, speciellt gillar jag när det handlar om stilpepp, att vara snäll mot kroppen, ångest och Fridas kloka tankar om att våga drömma. Så, givetvis passade jag på att pumpa Frida på hennes tankar och idéer. Det är ju det bästa med att ”dejta” personer i branschen, när man ändå jobbar i en värld med rätt mycket solospelare. Så, vad tog jag med mig? Jo, bland annat detta:
Lev ut dina stildrömmar, oavsett storlek. Eller nej, inget jag lärde mig, utan snarare påmindes om: Nämligen hur viktigt det är att understryka – och visa – att det finns mode för ALLA kroppar. Punkt. Kick ass-fabulösa (som hon själv skulle sagt, love it) Frida inspirerar verkligen så bra genom att visa att stil och modeintresse inte ska begränsas av storlek. Jag tänker inte minst på Säker stil och hur vi genom den kraft och plattform vi har där kan bli bättre på att inkludera större storlekar. Ämnet kroppen och storlekar är inte okomplicerat, vilket vi också pratade om. Men det får inte göra att man inte kan ta upp det, tänker jag…
Tacksamhet över… Att göra det jag gör. Frida tog ett stort och oerhört modigt steg – hon kastade sig ut, tog tjänstledigt från sitt trygga jobb som advokat för att satsa på drömmen: Att jobba som kreatör, innehållsskapare och ja, helt enkelt: influencer. Snacka om att våga hoppa och satsa på drömmen. Jag beundrar verkligen det där modet, som ju lika gärna kan vara att hoppa TILL ett tryggt jobb, från en tjänst, till studier, ja, vad som. Men ändå, att våga. Jag inspireras av det och jag har själv använt det i avgörande skeden i min karriär. Modet att våga kasta sig ut, från något tryggt och ”bra”, till något okänt men ändå lockande. När vi pratade om bubblande idéer, drömmar, kul sätt att skapa innehåll (och visst, stress ibland som i alla jobb, men ändå allra mest KUL) så slog det mig återigen hur tacksam jag är över att jobba med detta. Att ha gjort det i så många år nu. Att sakta men säkert ha byggt upp en sunt, stabilt bolag kring mina tankar, drömmar och idéer. Jag gjorde det! JAG GJORDE DET! Jag är tacksam – och faktiskt rätt stolt. Vem vet, allt kanske går åt skogen om några månader men… Well, då får jag väl vara stolt över det jag ändå åstadkommit?!
Trädgårdsfix ska ALDRIG vara stress, bara roligt. Annars får det va’! Jaha, vad har det med nåt att göra? Jo, jag berömde Frida för hennes ljuvliga blommor, plantor och lökar och beklagade mig över att jag inte har tålamod, aldrig riktigt får ordning på att odla och fixa här hemma i Skåne… När alla andra visar upp sin lyckade Dahlior. Alltså, inte riktigt, men typ så. Då sa Frida att hon sagt, när de flyttade till hus i Skanör, att antingen skulle trädgården vara lustfyllt och kul – annars kunde de lika gärna asfaltera hela alltet. Basta. Haha, underbart ändå. Jag blev pepp, det ska vara kul. Ej stress!
Våga ryta ifrån ibland, EBBA. Att inte vara så himla duktig hela tiden. Du kan icke pleasa alla. Du kan icke leva upp till allas förväntningar. Har du utlovat att vara en förebild på alla dessa vitt skilda plan i livet? Nej. Aldrig! Så, sätt ner foten. Någon gång ibland. Japp, detta var ungefärligen Fridas uppmaning till mig. Haha, jag hör dig, Frida, jag HÖR dig! Inombords längtar jag nog lite efter att ryta ifrån ibland, så… Ja, jag återkommer?!
KOMMENTERA GÄRNA! Har du lärt dig något nytt den senaste tiden?