”Så fantastiskt fina bilder Ebba men HUR klarar du dig utan pjäxan?”. Haha, jamen HELT befogad fråga.
Så, en liten uppdatering om trasiga foten. Eller, nej, så ska jag inte säga länge: utan, den lagade foten! För nu SKA den bli bra. Bättre för varje dag. Uppmärksamma läsare dock såg att jag var helt pjäxfri på blogginlägget i fredags – men…
Ja, du ser – om du tittar noga – det ihoptejpade såret. Jag blev av med stygnen innan jag åkte från Stockholm, nu är det kirurgtejp och ett rejält plåster över hela, för att det ska läka ihop fint. Samt en linda över foten och benet för att motverka svullnad. Men jag erkänner, här var jag fåfäng (!) nog att ta av det och försiktigt dra på mig en sko. Första gången på över en månad, sån härlig men konstig känsla!
Pjäxan har jag som skydd, trots att jag återfått en hel del kraft i foten. Kan cykla med den, vilket jag till min lycka upptäckte igår! Och köra bil. Men pjäxan är till för att jag absolut inte ska eller får trampa det minsta snett, för senorna på yttersidan (som är ihopsydda och lagade) måste få läka färdigt. Vilket är farligt lätt hänt med barn, sitter jag i soffan och tränar foten och ett barn rusar in och ramlar är det så lätt hänt att bara, av ren reflex, kasta sig upp. Gah. Ledbandet kör jag däremot träning med så mycket jag bara kan. ”Gasa / bromsa” och ”trampa symaskin” och sen mycket högläge. Jag träffade en fenomenal fysioterapeut med inriktning på fötter, som jag ska upp till Stockholm och träffa igen om en vecka, för att få kolla av och jobba vidare med rehab.
Nej, nu ska jag visst leka med Playmobil-stallet här, tycker Ernst… Ganska skönt att vara inne lite såhär mitt på dagen, det är verkligen HETT ute idag. Hoppas att ni har en fin söndag! KOMMENTERA GÄRNA!