Det började helt enkelt fel. Lite för att förra veckan var på randen, konstant. Både Caroline och Sofi, som jobbar i mitt bolag, var sjuka. Jag öste på och höll just näsan ovanför vattenytan. Av någon anledning var jag hela tiden säker på att min födelsedag var på ONSDAG den här veckan. Onsdag var liksom veckans viktigaste dag. Tills jag insåg att onsdagen var markerad med rött i kalendern och blockad för en heldags tv-inspelning!?
Tisdagen, alltså idag, DET var ju min födelsedag. Vilket Johan tydligen inte heller insett (?) eftersom han fick fram att ”jo alltså, det är ju styrelsemöte på förskolan på tisdagskväll och jag är väl hemma till åtta, kanske halvnio…” och Marianne har sin simning och kommer hem åtta. Okej, alltså Klas, Ernst och jag hemma då och tja, världen rasar väl inte samma för det men… En liten, fånig del av mig, djupt inuti, rasade ändå ihop, lite grand. Pyttelite. Urfånigt, jag vet. Jag fyller 39 år, är en vuxen människa (trots att jag ibland inte alls känner mig vuxen) och vi har fem födelsedagar i familjen under typ tio veckor. I vabruari.
Jag önskar mig naturligtvis ingenting, visst kanske man villhöver de där bruna bootsen från Rodebjer som rymmer mina vader och drömmen är ju den gröna bokhyllan till kontoret och… Ja, lite annat sådant. Som jag såklart klarar mig utan. Men på det stora hela, nej. Jag behöver inte skämmas bort det minsta. För med min Johan, våra tre underbara barn, en plats vi älskar i Skåne i form av ett vitt hus i en väldigt grön trädgård och mitt liv och min vardag med två fantastiska bolag – Säker stil och Ebba von Sydow AB – mitt kontor och nu även läskiga men underbart spännande investeringen i Bookbinders Design (att vi ska åka och besöka våra butiker i Schweiz och Paris nästa vecka, nyp mig i armen!) så är jag givetvis så himla tacksam. Lycklig. Över allt. Nej, är då rakt inte lycklig jämt men om jag för ett ögonblick flyger upp i en luftballong och spanar ner på allt, så, jo. Då är jag ändå det. Lycklig över stort som smått. Jättekul samarbeten som rullas ut inför 2020, där jag får vara kreativ och lära mig nya saker – liksom att göra läsläxan med vår nyblivna 7-åring som nyfiket ljudar sig fram rakt in i böckernas underbara värld. Samtidigt som Ernst fått tag i en grön filtpenna och målat händer, fötter och kinder gröna. Och rusar iväg mot vår beigegrå soffa och… Livet liksom. Precis som det är och precis som jag vill att det ska vara. Även om det gärna fick vara lite mer ordning, välstädat, broccoli och bokläsning.
Så, detta tänkte jag igår kväll innan jag somnade. Att det är ju väldigt bra precis som det är. Trots glömda födelsedagar, utan Alla hjärtans dag-presenter och med bortglömd bröllopsdag (vilket jag såklart också kom på nu, så ligger även LIKA mycket på mig, puh). Men så vaknade jag imorse av sång, chokladtårta med tända ljus och tre randiga glada barn och rosa ballonger på köksbordet…
Två hemgjorda halsband, ett grönt garn-armband av tusen knutar och en ask från Klas att ha dem i – och från Johan fick jag…
Teaterbiljetter, till Maxim. Blev sååå glad! Ända in i själen och in i den där lilla fåniga biten inuti mig som tinade upp. Tack och lov. Och sedan ringde mamma och meddelade att hon spontanreser upp till Stockholm sent i eftermiddag och följer med till tv-inspelningen imorgon!
Det allra bästa? Min tisdag visade sig vara obokad i kalendern så jag unnade mig själv något jag extremt sällan gör: en riktigt lat-lugn och skön dag. ”Passade inte på” att klämma in ett endaste möte, förutom ett enda långt med mig själv. Jag gick till och med och tränade – klockan ett! I leggings och skön tröja hela dagen. Det KAN till och med ha blivit ett par nya boots, ehm…. Hurra och grattis till mig!