Vaknade av regnsmatter mot rutan, ”mamma, mina gummistövlar är för smååå” och bakis-trötthetskänslan efter en upphackad natt. Minstingen vaknade 02:17 och härjade en halvtimma. Välling, vanka, bära, försöka natta om. And repeat. Låter inte så mycket med en halvtimma men DEN halvtimman är… Längre än ett halvt avsnitt av en bra serie, om man säger så?!
Nu laddar jag för Bokmässan, imorgon åker jag ner till Göteborg. En jobbhelg jag verkligen ser fram emot. Mellan möten och uppdragen jag har inbokade (ni hittar mig bland annat i Postnords fina monter, fredag kl 13 och lördag kl 13!) så tänker jag också unna mig att tanka på med inspiration i form av att spana in nya böcker. Hoppas att det ska ge mig sparken jag behöver för att sätta igång och skriva på den där BOKEN jag tror och hoppas finns därinne…
Tyckte det här citatet, som min syster postade nånstans, var väldigt bra. Nej, jag vet, jag är inte lastgammal men ibland känner man ju att äsch, det kommer inte gå. Jag struntar i det. Jag borde skrivit den för längesen, nu kommer det aldrig att bli av. Samtidigt, det är min stora dröm att samla tankarna, upplevelserna och… Erfarenheterna, i en bok. Om feminism, tv-branschen, utseende-hetsen och det snabbt snurrande virrvarret som kallas livet. Och de små stunderna som verkligen betyder något, i slutet av dagen.
En annan ”Note to self” som jag ofta sätter upp som en mental post-it är nog också ganska viktig i sammanhanget: JUST DO IT. För vad är det värsta som kan hända? Ja, okej, att du skriver uselt, att det blir pannkaka, urfånigt och skäms-dåligt och ve och fasa, människor blir besvikna på dig. Jag som aldrig vill göra någon besviken, som vill att alla ska tycka att det är bra, fint och trevligt. Och duktigt. Hjälp! Tja, vi får väl se då…