”Har ganska länge undrat, anses träning vara en del av yrket som influencer? Med tanke på att föris är OK med att man tränar när barnet är där? Många fler än du som verkar göra så, så bara lite nyfiken”
Det kom en fråga, som jag tyckte var intressant! Dels med tanke på senaste podden, om att peppa eller provocera. Pratar där om mina tankar kring träningen, att ha möjlighet att prioritera det (jag fattar att det kan provocera, tro mig, jag fattar – och att det naturligtvis är en omöjlighet i många yrken – men jag har varit tydlig med att jag valt att satsa på att komma igång när jag fick ofrivilliga luckor i kalendern, ja helt enkelt för att föröka göra NÅT bra av denna nattsvarta kris – OCH att då dokumentera det, skriva om det här och i mina andra sociala kanaler = mitt jobb). Vi pratade också om att yrket influencer (tja, eller entreprenör, journalist, författare eller egenföretagare som jag precis lika gärna identifierar mig som) uppenbarligen provocerar. Eller kanske ofta missförstås? Vilket jag tänker att detta är ett tecken på. Idag, exempelvis. Jag postade på Stories att jag tränade imorse – 45 minuter på väg till jobbet MEN efter att jag lämnat barnen på förskolan och skolan. Jag gick sedan glad, pigg och svettig till första mötet klockan tio, med en grym redaktör och manusförfattare som jag smider planer med. Särskilt mycket från det mötet kunde jag inte uppdatera om i detalj, däremot postade jag två superjobbiga övningar från imorse = japp, mitt jobb. Som jag tänkte kunde inspirera och vara lite skoj i Stories?! Sedan direkt vidare till Emilia, där vi hade Zoom-möte med ett företag i Borås i en timma, sedan hade vi avstämning kring podden, Säker stil-gruppen, Instagram och med Säker stils projektledare Camilla, därefter cyklade jag hemåt för dagens sista Zoom-möte klockan 15.00. Lunchpaus skippade jag, fick bli en sallad framför datorn i möte.
Så, åter mitt svar på huruvida det är okej att jag ”tränar på arbetstid”? Eller om det är en del av mitt yrke? Jag klämmer in det men jo, på sätt och vis ÄR det mitt yrke att inspirera, när jag är i kokboks-skrivar-tagen så lagar vi ju mat non-stop. Då kan det vara mitt yrke att laga brownies fem gånger under en dag, styla dukningar, fixa med blommor, bocka av checklistor och se till att absolut inga små detaljer glöms. När jag är uppe i ett manus, så är det mitt jobb att tja, skriva. Hela dagarna. Vilket i och för sig folk tycks ha lättare att acceptera och respektera än andra delar av mitt yrkesliv. Om jag i dessa tider kan inspirera att skrapa ihop 10.000 steg om dagen, eller att snöra på sig skorna och komma ut och träna i friska luften, ja, då är det faktiskt också mitt jobb. Att inspirera, peppa, lyfta de här frågorna, funderingarna och skriva om det, herregud, jag älskar verkligen mitt jobb!
Nu är detta ett sidospår (som frågan inte handlade om) men… Jag tänker också på VD:n jag intervjuade inför ett fullsatt Spegelsalen på Grand Hotel förra året, som vann ett pris för sitt ledarskap, vars filosofi till stor del byggde på rörelseglädje. Han trodde benhårt på att alla medarbetare blev mer produktiva, friskare och gladare av träning och integrerade det därför som ”obligatoriskt” i arbetsveckan. Rätt eller fel, jag vet inte? Kan på tok för lite om det. Sedan finns ju studier som visar att träning på arbetstid faktiskt INTE ”kostar”, vare sig man mäter produktivitet eller sjukfrånvarokostnader – samtidigt som hälsan förbättras. De som fick träna på arbetstid var alltså mindre sjukskrivna och verkade må bättre. Ja, kort sagt finns det alltså de som menar att det går att få in 2 – 3 timmars träning under en arbetsvecka, under arbetstimmarna, och ändå producera lika mycket. Himla spännande ändå!