Heja dig Ebba! Jag har märkt en stor skillnad när jag nu är beordrad att jobba hemifrån (och inte får till naturlig rörelse i att förflytta sig till och från jobbet) att min kropp behöver röra på sig för att må bra. Jag har börjat få in rutin på träningspassen redan, men den utmaning jag tar med mig från dig nu är de 10000 stegen – de behövs jobbas in i dagsrutinen!
Tack för peppande kommentarer på inlägget om fem nya vanor i vardagen. Roligt att vi är fler och EXAKT som läsaren kommenterade ovan: stegen behövs OCH man behöver tänka på det, för att få in det i dagsrutinen! För mig blir det annars lätt jättebra en dag, kanske 14.000 steg men sedan kan det lika gärna bli 4600 steg nästa dag, utan att jag ens tänkte på det så snittar jag på 7000 steg en vecka…
Och nu, i dessa tider, är det banne mig en extra utmaning för många av oss att skrapa ihop till #10000steg – i synnerhet när man inte tar sig till jobbet som vanligt, inte rör sig mellan möten, träffar vänner på samma vis eller går till gymmet. Jag pratade med min syster i Philadelphia som sedan en vecka tillbaka hemskolar deras tre barn och jobbar hemifrån, varvat med hennes man. De tillåts gå ut och jogga eller exempelvis ta en promenad med nära och kära OM man håller avstånd och noga praktiserar så kallad social distansering. Vi konstaterade unisont att oj, som man uppskattar de där 10.000 stegen och promenaderna, med klokt avstånd från andra, nu. Samt att oj, vad man behöver dem både för kropp och själ.