Att hitta det där härliga sommarlugnet. Suck. Att det alltid tar lite tid. Att kastas från junis jobbstress in i semester och sommarlov är inte så himla enkelt, som man föreställer sig. Som jag sett fram emot detta. Nu när jag är här, så… Är jag är inte ALLS här ännu. Kände jag idag.
Har suttit och jobbat vid datorn hela dagen, varvat med att göra smörgåsar till barnen och lämna på ridlägret. Försöker fokusera och jobba järnet med en del texter jag vill ha klart, mail som vore skönt att få iväg, möten jag måste boka inför augusti. En snabb poddinspelning idag, med en kund. Planering. Projektledar-jakt till i höst, vilket jag inte hunnit ta tag i ännu men puh… Kommer dit. Snart. En sak i taget.
Åkte imorse iväg och satte mig på kafé i Höllviken, Johan tog pojkarna för att jag skulle kunna jobba ostört. Riktigt skönt, efter det känns det bättre. Hoppas få till en sådan dag till. Alltså, egentligen är det inte så konstigt, jag behövde helt enkelt jobba undan den här veckan också. Sedan kommer nog sommarlugnet, så småningom. Kanske, kanske, kanske kommer till och med alla tre barnen att somna före elva (!) någon kväll, så att vi kan njuta av en stund i soffan.
Oh well, det är inte synd om mig. Alls. Jag njuter ändå av de små stunderna, av att barnen kan springa in och ut i trädgården, cykla, leka på gräsmattan, av att inte ha ett endaste möte och att sova länge på morgonen. Utan väckarklockor. Även om det inatt blev halvliggandes i soffan-sömn från klockan fem, eftersom Ernst hostade sig genom natten tills vi gav upp och smög ut till soffan, där han sover bättre av någon anledning. Håll tummarna för att den här natten blir bättre…