Men vet du Ebba, jag tror detta är perfekt för dig! Om man får säga så… Du blir tvingad att vila. Du verkar har prioriterat ner dig och din kropp alldeles för länge, tänk att du vill lära ditt livs läxa av kraschen – men ändå ignorerat en ond fot. Kroppen läker inte sig själv genom att strunta i den. Och en ond fot kan orsaka en nedåtgående spiral gällande stress, då du måste prioritera bort skoj och träning. Allt hänger ihop. Ta den här tiden till att vila! Att ens tänka på att öppna datorn på uppvak är liksom lite… Naivt? Du behöver inte jobba då du är sjukskriven. Kroppen behöver vila för att läka. Tar du inte rehab på allvar kommer du inte ha en hel fot sen. Ta tid för att läka både fot och hjärna, två flugor i en smäll. Allt gott!
Hej från sängen denna fredagskväll. Ja, där jag mer eller mindre legat hela dagen. Känner ju hur foten blir svullen så fort jag är uppe och rör på mig. Tack snälla för pepp, har läst alla kommentarer nu och som en läsar-vän därute så klokt skrev här ovan – det blir kanske väldigt bra det här. Med en rejäl dos påtvingad vila…
En chans att vila kroppen riktigt ordentligt. Samla idéer, sortera tankar och tanka på med energi. Jag kände faktiskt nu ikväll att stressen började avta lite, med insikten att det ju ALDRIG passar in i livet med en sådan här operation. Och att jag måste respektera operationen, kroppen och läkningen. Får, ska och vill inte slarva med detta nu, på inga villkor. Fokus läka – sedan fokus rehabilitering. Ska helt enkelt försöka parkera det urdåliga samvetet över det tunga lasset som Johan får dra just nu, hemmavid med barnen. Vilket han stöttar med till 120% så det ligger ju hos mig. Idag kom Anna och Ida med lunch och sällskap, senare kom min kompis Malin förbi och gjorde kaffe och pratade en stund. Så skönt.
Nej, nu ska jag fylla på med smärtlindringen inför natten här. Hoppas på bättre sömn nu, inatt var himla upphackat och svettigt. Sov gott! KOMMENTERA GÄRNA!