Hej och ett kollektivt tack för alla kloka, omtänksamma rader här i bloggen, i mailen och på Instagram. Tack också för fina ord om veckans personliga Säker stil-podden, som fick bli hemifrån i min sjuksoffa.
Efter sju dagar i sträck hemma i soffan med (väldigt) mycket sömn, väldigt lugnt tempo, återhämtning – har inte ens orkat prata i telefon när de närmaste ringt (förlåt ni snälla som försökt ringa) – så känner jag mig starkare. Sån underbar känsla, efter en sådan här vecka. Viruset gav med sig i början av veckan, febern är borta och framför allt: Sådana här dagar ger en viktig tid att fundera över de sorgligt skithöga kraven vi ställer på oss själva. Och vilka man kan sänka lite grand. Men det är OCKSÅ svårt. För jag är är rätt okej på att säga nej, rätt alright på ”good enough”. Inte heller är jag mamman som tycker att ALLT måste vara så himla perfekt jämt, barnen får färdiga pannkakor till matsäcken, makaroner till middag, pizza när orken tryter och jag prioriterar då rakt inte min träning, mitt sociala liv och nån slags perfektion hela tiden. Herregud, nej. För mig har det nog helt enkelt blivit för mycket under några månader, som kulminerade i en sjukdom och en krasch. Ryggsäcken blev för tung att bära.
En kompis skrev så himla klokt till mig, att en sådan här liten krasch är jobbig. Vi är alltför många som hamnar där. Vedervärdigt nog många som blir allvarligt sjuka på kuppen, så sjuka att det absolut inte räcker med sju dagars fullständig vila. Men, skrev hon, det KAN också bli en av livets viktigaste läxor. Så sant. Jag tror och hoppas det. Jag ska försöka bli bättre på att lyssna på kroppen (innan den måste vråla: Ebbaaaaaa). När stressen bokstavligen kryper och kliar under huden måste jag ha återhämtning. Sluta boka in de mest orimliga dagarna. För jag vill inte krascha – men jag vill inte lägga om livet helt. För jag älskar det jag gör, ibland för mycket. Som någon skrev, ibland grejar inte kroppen att man har för roligt, hela tiden. Men jag brinner för mina projekt, för mitt skrivande, för nya boken, för Säker stil, för nya idéer som kan inspirera, sprida pepp, glädje och eftertanke.
Men – jag ska försöka tänka på de här dagarnas återhämtning som min kropp ropade efter, och istället få in det oftare. I vardagen. Sänka axlarna. Tre djupa andetag. Titta på schemat och tänka: Ansträngning, sen återhämtning. Ansträngning, sen återhämtning. And repeat.
Imorse kom mamma och pappa till huvudstaden, för en sedan länge planerad långhelg – barnen har gjort en lååång lista på allt kul de ska hitta på med mormor och morfar (påskris, mysbricka, baka födelsedagstårta till Ernst, lära Ernst blåsa ut ljusen…) och Johan och jag åker till London, eftersom jag har ett möte där på måndag på dagen. Det blir lugna promenader, körsbärsblommor, vårt favorit-frukostställe, sitta länge i solen med en bok och faktiskt också välbehövligt att hinna prata. Kanske kan man också hoppas på en kunglig liten baby i helgen också?