Pirret hemma vid frukosten imorse, det gick nästan att ta på. Nytvättade hår, rena kläder, finskjorta, blommig kjol, rosetter och flätor. Som de längtat och räknat ner! En som slutar förskoleklass, en som går ut tvåan. Våra älsklingsungar. Jag brukar tycka att det känns så vemodigt, sorgligt mitt i den vackraste tiden som rusar alltför fort förbi men… Faktiskt inte idag. Jag var också pirrig! Och det kändes så skönt att känna så!
En pirrig längtan efter att sommaren är alldeles runt hörnet, över att vi flyttar ner till Skåne allihop och stannar tills skolan börjar. Över att lägga denna mörka, märkliga vår bakom oss. Nu ska jag öppna länken med skolavslutnings-filmen vilket såklart är en påminnelse om att ingenting är som vanligt. Ska göra mig en kopp kaffe och njuta. Okej, kanske blir en liten tår också. Mycket möjligt faktiskt. Men det hör ju också till.