Nu tror jag kanske att det händer. Jag vill egentligen INTE skriva ”kanske”, för jag VILL ju bestämt att detta blir våren (året?) då jag äntligen prioriterar mig själv, min hälsa och min kropp. Men eftersom jag försökt så många gånger nu och jag aldrig lyckas hålla i det – så har jag lite svårt att tro på mig själv. På att jag ska unna mig själv, att prioritera mig själv!
Jag är ju expert på att se till att livet kommer emellan och sedan knuffar jag snabbt ner mig själv, min kropp och min hälsa på priolistan. Bokar av träningen, ställer in, kastar i mig ostsmörgåsar till frukost och skippar lunchen för att klämma in ett möte till, för att sedan bli vrålhungrig och ja… There we go. Så har livet sett ut. Nej, rättelse: Så ser det ut. Sedan ganska många år tillbaka. Genom tre barn, bolag som jag dragit igång, en lång rad fantastiskt kul projekt, böcker och ja, genom sååå mycket. Hela projektet Säker stil och det underbara team av kollegor som Emilia och jag idag jobbar med.
Jag ångrar egentligen inte en endaste prioritering jag gjort, för då hade de här åren förmodligen inte varit så framgångsrika. Jag trivs med den jag är, som jag är, som jag ser ut. Är himla stolt, till och med. För det kanske låter knäppt men mycket av det jag gjort handlar om väldigt, väldigt många timmars jobb, extremt mycket tid och slit, som liksom gått ihop – med barnen – genom att jag prioriterat jobbet. Basta. MEN istället för att älta vad jag kunde gjort bättre, för mig själv och mitt välmående, så försöker jag blicka framåt och känna peppen att ta tag i detta. Den goda cirkeln med träning, mat och måendet och att ge mig själv tiden att komma i form. Att hitta andra belöningar än att ge efter för kvällssuget efter glass, att unna mig att bli starkare och piggare. Min försenade födelsedagspresent till mig själv, som räcker hela året!
Japp, det känns till och med riktigt kul detta. Till och med helt alright att vara absolut osmidigast på hela träningspasset i eftermiddags. Jag gjorde det ju, jag var ju DÄR! Jippie! Energin jag får av det är värd allt!
Har redan fått bra pepp och feedback från min syster Amy, som ju jobbar med livsstilsförändringar till vardags med sina patienter. Steg ett är givetvis att sätta upp rimliga mål, analysera utgångsläget och att konkretisera målen för mig, kortsiktigt såväl som långsiktigt. Nej, detta kommer icke att bli någon hälsoblogg eller så – men givetvis uppdaterar jag. Nu så, nu kör vi!