Måndagkväll. Tyst det är i huset. Ensam hemma, Johan är iväg på jobbmiddag – och jag sitter här och känner mig som en supermom. Dödstrött sådan, men ändå! Lyckades till slut få lillskrutten att somna i Babybjörn-sängen i vårt sovrum. Under tiden satt de två stora, tandborstade och i pyjamas, i soffan och såg på ”Det stora tårtslaget” (5-åringen, 6-åringen och jag följer fascinerat detta). Nattade sedan de stora med saga och nu är klockan halvtio. Och nu händer det, nu GÖR jag det.
Jag är så vimmelkantigt trött efter denna rivstart på veckan, att jag nu tänker gå och lägga mig. Nattuggla eller inte, nu ska jag få lite välbehövlig sömn. För det var väl som någon skrev: är det nåt jag borde önskat mig i födelsedagspresent, så var det en god natts sömn…