Johan hade lagat tacos-middag ikväll när mamma och pappa kom hit. Sååå gott – ja faktiskt himmelens gott eftersom barnen åt, alla var glada, ljusen tända, hyfsad ordning hemma, alla satt tillsammans runt bordet. Då smakar liksom allt femstjärnigt tycker jag. Sen var det gott också, men ni fattar? Ernst fick till slut hela majsskålen på sin lilla bricka och mycket hamnade på golvet men men, det gick fint!
Insåg när vi plockade undan i köket att det ju är Fars dag imorgon. Fasen också. Usch, jag har helt glömt bort detta. Pussade Johan och sa förlåt, förlåt i förväg för att jag inte hjälpt barnen att fixa något, inte ens en ynka teckning. Kände mig så usel. Jag tycker ju om att fixa och ordna sådant med barnen. Att fira, göra i ordning och klura på nåt skoj. Det behöver inte kosta något eller köpas grejer utan är mer tanken som räknas. Men nu hade jag alltså glömt, noll tanke…
Min älskade Johan, sa precis det jag behövde höra. Att det hade väl varit himla dumt om jag ägnat tid åt DET också med tanke på hur min vecka sett ut. Eller hur? Jo, visst, svarade jag. Och blev så glad över de där orden.
Nu är klockan över midnatt, alla sover men jag ska i alla fall klicka hem ett Fars dag-paket från UNICEF:s gåvoshop. Det går raka vägen till barn som behöver det allra mest, och så tänker jag att vi istället kan prata om det imorgon med våra barn. Klickar hem ett paket till min egen pappa Oscar också, vår klippa, nybliven farfar och allt. Han är också verkligen 100% värd att firas imorgon!