Det är lättare att säga (och skriva!) att man ska sätta sig själv högre upp på #livslistan – mycket svårare att faktiskt genomföra. Så lätt att halka tillbaka till att putta ner mig själv, men jag kämpar på. Ska till exempel precis ta satsa och dra iväg ett jobbigt men viktigt besked om ett NEJ. Till nåt fantastiskt kul. Men det måste bli ett nej, för jag kommer inte mäkta med 2019 då. Usch, svårt men viktigt beslut. Sitter nu i väntrummet på röntgen på Sofiahemmet…
Eftersom jag HELA hösten haft en svullen vrist, som gjort rejält ont. Som jag struntat i, tänkt att ”äsch, inte ska jag ta upp en läkares tid med min fåniga onda fot” och tänkt att det blir nog bättre. Imorn. Kanske. Försökt jogga, fått ännu mer ont.
Vet att jag i augusti (!) gjorde illa foten ordentligt när jag joggade i Falsterbo och snavade på en rot, föll över och vek hela foten under mig. Ingen elegant vurpa och hade sjukt ont, sedan dess har det varit svullet. Men nu tog jag tag i det, bokade en tid och blev skickad raka vägen till röntgen av en snäll doktor. Apropå #livslistan – detta är ju så typiskt, att inte ta tag i sig själv, för att man har fullt upp med jobb, barnen, pusslet, hålla koll på läxor, lappa överdragsbyxor, hämta, lämna, pyssla med och pyssla om. Håller nu tummarna för att det blir bra! Skämdes nästan när doktorn frågade ”och HUR länge har du gått med den här svullna foten”…
Skriv gärna en kommentar! Och hoppas att det går bra för er med att ”putta upp” er på listan. Nu kör vi!