Hej torsdag och gårdagen känns i KROPPEN. Vaknade imorse och kände mig övertygad om att jag sovit typ fyra timmar, en sådan där riktig ”Nyhetsmorgon-sömn”, alltså som när jag skulle upp och jobba helger. Och sällan lyckades få ihop tillräckligt med sömn, trots att jag la mig i tid. Då var det idéer, manus som snurrade i huvudet, ”glöm INTE”-tankar. Nu var det bara en väldigt lång arbetsdag som tog ut sin rätt. Eller, det var egentligen ingen orimligt tuff dag. Vi körde förvisso nonstop från morgon till 21.30 med inspelningar, plåtning, digitala möten, planering och sedan mera plåtning. Sedan ”Primetime”-live på det och sedan jobbade vi ikapp det sista.
…Men jag kan inte låta bli att tänka att man väljer sig så snabbt vid ett nytt tempo? Ett lugnare tempo, i mitt fall. Luftigare schema. En stor stress givetvis, för det som sker i världen, för krisen – och för hur allt ska gå. Hur vi ska gå vidare. Men också, ett konstigt lugnt. En dag som igår hade inte varit några konstigheter för några månader sedan. Nu är jag helt slut!