MÅNDAG: Ja, så landade man igår kväll från Portugal 100% laddad med kärlek, pepp och väldigt mycket välbehövlig SÖMN, ny energi och som vanligt efter att jag kopplat bort några dagar: en rejäl ”to do” i huvudet. Vilket – även detta återkommande – slår tillbaka. ”DET måste jag ta tag i, DET DÄR vill jag göra!”. Att jag inte lär mig?! Som ett brev på posten kom därmed DIPPEN idag: jag hinner ingenting, tusen beslut och på tok för många tycks ligga på mig, jag hinner inte, jag kommer aldrrrrrig ikapp. Men det gör man ju. Man gör ju det. Och hey, jag med.
Det fick helt enkelt bli en något rörig måndag, som startade med ett långt måndagsmöte – mycket att gå igenom – och sedan splittrades upp av mitt livs första mammografi ute på St Görans sjukhus (usch, jag var nervös över om det skulle göra ont, vilket jag efteråt insåg var onödigt!) och sedan poddinspelning och möte med Emilia, på hennes kontor. Avstämning om ett kommande Säker stil-projekt, som blir så himla fint. Gå igenom ett samarbete som ska fotas imorgon, läsa briefen noga och preppa. Skicka iväg ett trettiotal inbjudningar till en pressfrukost nästa vecka, en för Bookbinders och ytterligare en för mina smycken.
Sedan hemåt och på kvällen föräldramöte med förskolan. Nu när jag skriver detta så inser jag att… Detta var rätt rimligt denna måndag. Jag KUNDE faktiskt inte hunnit med tusen saker till. Kanske inte ens tio. Eller ens tre?!
TISDAG: Andra bullar blir det imorgon, tisdag. Borde här utfärda en VARNING! För dig som tycker att dessa måndagsrapporter är jobbigt hurtiga och maxade, så… Är detta icke en dag för dig. Tidig start, smink och hårfix här hemma 08.00 och sedan iväg med fotograf Lisa Höök klockan nio, för att ta vara på den – förhoppningsvis sooooliga morgonen – fota ett par bilder in action. Så att säga. Klockan tio måste vi vara tillbaka här hemma för att jobba vidare, egentligen skulle vi haft en heldag men på grund av ett icke flyttbart viktigt jobbmöte så måste allt vara klart tidigare än beräknat. Men framför allt måste det bli riktigt, riktigt bra! Jag har preppat här hemma ikväll, looks och plagg hänger stemade och klara och det finns så att säga en plan. En mycket bra sådan. Den inkluderar ljuvlig vårsol, och jag har kollat vädret tre gånger senaste timmarna men jo, varde ljus. Halleluja! Dessutom har vi en bra, tydlig ”to do” och härliga inspirationsbilder, en slags ”mood board” om man så vill. Ett dreamteam på det, så kort sagt bästa tänkbara förutsättningar. Skoj!
Dottern har tennistävling på eftermiddagen utanför stan, tack och LOV rycker min kollega Caroline ut och kör henne – så otroligt schysst, hade inte fått ihop dagen annars. På kvällen föreningsstämma i huset där jag har mitt kontor och sedan tennis efter det, kanske en sväng till gymmet om jag hinner, men det gör jag nog inte och… Ja, det får lösa sig. En sak i taget. Utan att glömma något?!
ONSDAG: Johan åker till Insjön och väveriet för att jobba där onsdag – fredag och han åker tidigt på morgonen, så jag kör morgon-racet med barnen och har sett till att ha en hyfsat mötesfri dag i kalendern. Skönt. Nödvändigt! Behöver skrivtid och skrivro. På kvällen ska läppstiftet eventuellt på, i alla fall någon slags klänning (tror jag…) för då vankas stilsäker drink hos By Malene Birger. Trevligt!
TORSDAG: Upp och hoppa, dags för 5-årskontroll med minstingen. Åh, han längtar ju sååå efter detta, eftersom det – ja, precis som det låter – handlar om att han fyller fem. Nästa vecka. En HEL hand. Stoltheten i den lilla kroppen över denna födelsedag går inte att ta miste på, inte på mils avstånd. Vår lillpojke, vårt busfrö, vår envisa, lilla spralliga, glada, som alltid ska med, på allt! Utom när han själv inte vill, förstås…
Sedan lämna honom på förskolan och jag ska göra en intervju med Svenska dagbladet. Hmm, var det bilder som skulle tas också?! Måste kolla upp. På eftermiddagen, efter jobbdagen, blir det efterlängtad träning. Som fått stryka på foten den här veckan. Så blir det, jag försökte planera in tre pass men lyckades inte. Och tänkte att well, så är det vissa veckor. Livet. Sedan är det simuppvisning för mellanbarnet, jag har missat den varenda gång men nu ska jag DIT!
FREDAG: Fredagstennis, hurra! Det är ju faktiskt också träning, svettigt och kul som bara den – räknas ju, trots att det inte KÄNNS som träning. För att det är så kul! Sedan jobba järnet för att hinna ut till skolan, där jag har anmält mig för att vara rastvakt i dotterns klass. Man fick anmäla sig som frivillig, ska bli skoj att se hur de har det på skolgården, det är ju en bubbla man annars inte får tillträde till som förälder.
På kvällen – FEST! Ja, hur den ska orkas med känns just nu liiiite som en gåta. Men men, en sak i taget, det var väl veckans mantra. För att försöka hålla kvar vid det där Portugal-lugnet. Jag fick höra att Portugal och kusten, där vi var, skulle vara just lugnt. Det stämde verkligen. Underbart lugnt. Lugnt tempo. Fridfullt. Blundar och tar in den känslan i kroppen igen, med tre djupa andetag, låtsas känna doften av apelsinträden i eftermiddagssol.
LÖRDAG: Får man hoppas på en sovmorgon kanske?! Dottern ska provrida i ny ridgrupp, och sedan har jag bokat in barre. Pojkarna får nog hänga med mig, så tar Johan dottern till stallet. Klok familjefördelning med tanke på vem som är vassast på att kratsa hovar… Man kan väl säga att jag trivs bättre på barren!
SÖNDAG: Födelsedagslunch för nästa veckas firare, för Johans familj. Jag tänkte göra en god paj, sallad, gott bröd, ja, en lite lättare lunch helt enkelt. Kanske en apelsinsallad och sedan får vi väl ha en tårta också. Ernst får hjälpa till med den, eftersom han är mest mån om denna del! På kvällen har jag två timmars padelkurs utanför stan, inbokad sedan länge. Kommer studs därifrån, det vet jag redan nu, eftersom det är grymt bra och rolig träning! Sedan krascha i soffan och tänka igenom nästkommande veckas måndagsrapport, som inkluderar en övernattning, två födelsedagar, en heldagsplåtning och… Vi får väl bara konstatera att vår-ruschen officiellt är här. Vi andas. Och är innerligt tacksamma över den trygga vardag allt detta pussel och små ”problem” ändå är en del av. Den där tacksamheten är onekligen viktig att påminna sig om, och det ligger sorgligt nog alltför nära till hand att göra det.
KOMMENTERA GÄRNA! Men framför allt, så önskar jag dig en riktigt bra vecka. Måtte vårsolen tina upp oss alla. Måtte det nattsvarta läget få ett slut, ett ljus i tunneln, även om det onekligen just nu känns väldigt svårt att se.