Söndagförmiddag och vi rensar och grejar hemma – ett nytt skrivbord har flyttat in, vilket betyder att mitt ÄLSKADE gamla 50-talsbord flyttar ut. Ska strax lägga ut det på Blocket. Snyft. Mitt fina Ferdinand Lundquist-bord. Ferdinand Lundquist, ”Ferna Lundquist”, var ett varuhus i Göteborg, en föregångare till NK – titta på de här helt underbara gamla bilderna från inuti varuhuset, som ett Selfridges i Göteborg, förlåt – Lilla London. Hur som helst, åter till mitt kökbord…
Titta. Här tronar det i mitt första ”egna” hem, på Östermalmsgatan! Högst upp. I min egen lya. I stora Stockholm. Åh, jag älskade den där lägenheten och i synnerhet köket med den strålande solig balkongen. Hade dörrarna öppna nästan jämt, solen flödade in. Stolarna köpte jag för en förmögenhet med älskade dem, de var ju inte alls så trendiga då – men jag hade sådana barndomsminnen av dem. Farmor och farfar hade sådana i köket på Marstrand, i deras hus där vi växte upp. Målade tomatröda.
Men bordet hade jag redan i min andra hands-lägenhet på Gärdet, dit jag flyttade när jag började jobba på Expressen och plugga juridik i Stockholm. Mamma och pappa hjälpte mig att frakta upp det, sedan stod jag och sandpapprade bort lacken otaliga kvällar framför TV:n på Gärdet. Väldigt mycket sandpapprades framför ”Desperate Housewives” om jag inte minns fel?! Sedan oljade jag det. Och det åkte med till Östermalmsgatan, sedan till Sibyllegatan när jag flyttade ihop med Johan. Då stod det här!
Och nu åker det alltså, eftersom ett nytt skrivbord flyttat in. Usch, det skär lite i hjärtat men samtidigt fattar jag ju att vi inte kan ha två bord. Och Johan är just nu TOKIG på att det svämmar över av saker här hemma, mestadels mina förstås. Snyft.