Vår lille älskling, fortfarande inte i form efter helgens körare. Så han fick vara hemma idag också. Han sov dock gott inatt och var glad ikväll! Galoppade en sväng runt köksön med ett tennisrack han hittade i hallen, som genast blev en häst. Såklart. Skönt, då känner man igen vår Ernst. Men nåt är det, för han äter absolut inget, får på sin höjd i sig välling och lite yoghurt. Suck.
I måndags kväll när jag var ensam hemma med barnen blev jag så orolig att jag knappt sov en ordentlig blund. Fick den där malande oroskänslan som liksom inte släpper. Får nästan bara den när Johan är borta och jag är ensam med barnen. Och nån är sjuk, som nu. Dividerar med mig själv. Tänk OM han blir sämre? Äsch, det är ju bara ett virus. Men tänk om han får högre feber? Skärpning, Ebba. Men hur ska jag komma iväg till sjukhus med en sjukling och två sovande syskon? Äh, sjukhus – sov nu. Andas han som vanligt? Är han varm?
Ja, så lät konversationen ungefär i mitt huvud. Nu ska jag försöka att INTE ha den, eftersom jag ska upp och jobba tidigt imorgon. Lång men rolig dag väntar, jag håller på morgonen och förmiddagen i ett stort frukost-event och ska leverera utkast till ett kommande projekt. Sova är nog ändå en bra idé…