Åh, det var kanske ÅRETS (och hela förra årets?!) mest efterlängtade kalas idag. Vår Klas. Som fyllde åtta i februari. Ja, han fyllde ju sju förra året och då blev det heller inget kalas. I år hoppades vi ändå lite, där i kalla februari. Men nej, läget var mörkt och vi ställde in i sista stund trots att vi hade ordnat det bra, ute, i en pulkabacke. Så idag var det som att stjärnorna stod rätt. Mamma var uppe i stan och igår kväll bakades bullar, schackrutor och kokostoppar i långa rader. Sedan vaknade vi idag till kanske årets vackraste dag?! Här hemma hade det dessutom skrivits listor på lekar, delats in lag och planerats noga. Spökbollsplan skulle läggas ut, ja, det var kort sagt INGA låga förväntningar…
…Och jo. ”Det blev precis alldeles perfekt”, konstaterade födelsedagspojken på vägen hem. Vi delade kalaset med en kompis i klassen, så vi var dessutom fyra föräldrar som hjälptes åt – och en mormor, förstås!
Visst, kalas kan vara stress och man suckar väl över det lite när man jäktar och fixar – men lyckan i mellanbarnets hela lilla kropp idag, den gjorde det värt absolut alltihop. På något vis var det extra fint med all denna längtan, som fick en sådan väldigt lyckad final. Efter ett långt år helt utan kalas.