Gomorron måndag! ”Sommarlovmorgon” har gått över i tv-race, dottern pysslar med brevskrivande till kompisar, jag sitter här i Falsterbo med dagens andra kaffe, fågelkvitter (som i och för sig överröstas av ”Mästerflygarna”…) och spanar ut över disig himmel och vår enorma rhododendron som fortfarande blommar vackert lila.
Lugn start på veckan, måste man säga. Tvärtemot förra. Japp, det blev en hektisk midsommar-vecka. Väldigt lyxig och härlig OCKSÅ – den berömda ”egentiden”. För jag var ensam kvar i stan när Johan och barnen åkte ner för att smygstarta sommarlovet här. Jag hade 23 punkter på den fysiska ”att göra”-listan och ungefär tusen saker till på den mentala. Naturligtvis en omöjlig ekvation (och en dålig grej, bättre att ha EN realistisk lista) och på torsdagen fick jag lätt panik över allt som skulle fixas, som jag skrev om HÄR. Texter skrivas, ärenden, lämna, hämta, skicka iväg kort, paket, sommarhälsningar, fixa på kontoret, hämta rekvisita, tänka igenom fotograferingar i Skåne och… Så ringde jag ju mamma. Kloka, lugna men ändå tidsoptimistiska mamma. Jag irrade runt på stan, stressad och skakig. ”Sätt dig nu ner på ett kafé på vägen hem, njut av en god kaffe och en smörgås och skriv i lugn och ro ner EXAKT vad du kan och ska få gjort innan du åker. Det kommer ordna sig!”, sa mamma. ”Men jag HINNER inte” protesterade jag – men gjorde sedan ändå som hon sa och…
Nu är ju mamma läkare men det var verkligen som en liten mirakelkur: kaffe, smörgås, släppa ner axlarna, andas djupt och känna att äsch, det blir som det blir och det blir bra ändå. Kanske till och med riktigt bra. Och jag tänkte att DETTA ska jag komma ihåg. Så ska jag också säga till mina barn, när de irrar runt och sommar-stressar med i och för sig väldigt världsliga problem och kanske ringer sin mamma. Jag hoppas att de gör det.
KOMMENTERA GÄRNA!