Jag kämpar ju fortfarande så med motivationen. De där dagarna, veckorna, då det INTE känns varken lätt eller spänstigt. När en inställd träning blir två, som blir tre. Som blir en vecka som inte alls blev som jag hade tänkt mig. Lägger just nu en sådan vecka bakom mig. Helt enkelt för att jag jobbat så in i helskotta mycket den här veckan! Visst, träning kan man klämma in men ibland GÅR det bara inte. Och sen ställde jag in tennisen också, för inspelning i fredags morse började tidigt, så det gick inte heller och ja, ni fattar. Som det är ibland. Detta underbart oförutsägbara pussel som kallas vardag.
Så igår lördag var jag så innerligt TRÖTT. Var hemma med pojkarna, de fick spela Minecraft och jag sjönk ihop i Klas säng, med nöjda barn utspridda på golvet. En timma kvar till träning, en halvtimma, tjugofem minuter. Jag tänkte, jag ställer in, jag skippar, jag håller på att somna här, jag ORKAR bara inte. Ändå en usel vecka. Men. Då tänkte jag ett varv till, att just för att det inte skulle bli ett sådant avslut på veckan, så kör jag. För den där tankegrejen är så viktig för mig att inte hamna i. ”Jag har ändå ätit massa chips, då går jag loss på resten också” – fast samma vad gäller gröning. Ja, eller kosten för den delen!
Istället vill jag ju försöka tänka såhär: ”Okej, nu njöt jag av en himla massa goda chips till drinken här, då öser jag på med sallad till maten”. Så. Perfekt. Balansen. Den eviga balansen. Och att inte tänka ”Bring it oooon, det är ändå köööört”. En träningsvecka som inte blev som jag tänkt? Samma sak här. Då avslutar jag den med att träna svettigt tungt på lördagen, istället för att lägga ner det helt. Fast jag verkligen inte orkar. På med skor och jackor på pojkarna, de fick hänga med, vi kom iväg, jag körde.
Det var segt, tungt, allt annat än spänstigt, men jag gjorde det!
Jag tror också – eller jag vet – att det var därför jag kom iväg idag också, denna söndag. Ett rejält tufft pass med Camilo på The Place blev det. Benen skakade, armarna skakade, svetten rann. Men jag anade ändå idag en liiite piggare känsla i kroppen. Idag kände jag snarare ”nu JÄKLAR”. Nu ska jag se till att nästa vecka – mot alla odds, med tanke på hur kalendern ser ut – blir en lite bättre.
Ska sätta ett rimligt mål för veckan som kommer. Träna tisdag sen eftermiddag. KAN gå att klämma in en timma tennis på torsdag. Tyvärr blir det nog inte mer än så, men jag är nöjd med det. Lite hemma-träning eller bara aktiv vardag, sen försöka köra ett pass på söndagen också. KAN gå att få in en 30 minuters lugn kvällsjogg också. Och 70.000 steg som veckomål såklart. Inte så mycket som vanligt men rimligt. Bör också räcka för att hålla kvar orken för att… hitta orken, inför veckan efter det?!
Nu kör vi. En rimlig plan är betydligt bättre än ingen plan alls, glöm inte det! Och förmodligen bättre än en plan du aldrig kommer greja…