En fråga i all vänlig mening: vad är ok kritik för dig och hur ska det i så fall framföras? Du hejar på glada tillrop och pepp som avslut på detta inlägg och passar även på att ge en känga (om än med glimten i ögat) till de som ifrågasatt huruvida din födelsedagsfest var sponsrad. Med tanke på hur många andra influensers jobbar så vore det ju inte helt otänkbart. Jag tycker ju själv att det är väldigt tråkigt att omge mig med ja-sägare som aldrig ger mig en endaste tankeställare. Jag tänker att jag inte utvecklas så mycket då.
Hur ser du på konstruktiv kritik vilket du faktiskt fått i många (men inte alla så klart!) av kommentarerna i dina inlägg senaste dagarna) / Maria
Hej Maria! Alright, jag svarar här helt enkelt. Såhär. Jag försökte skoja lite, för att lätta upp stämningen – och drog parallellen till huruvida Meghan hade proffsfotograf på sin baby shower. Om hon hade piffat och gjort fint med blommor och sidenband. Det var alltså meningen att lätta upp, denna fredag. Det var inte överhuvudtaget skrivet för att ”ge en känga”, eller håna eller liknande. Men eftersom jag – efter att ha läst din kommentar (för jo, jag läser, svarar så mycket jag bara hinner och tar till mig, vilket jag skrivit upprepade gånger) så tog jag bort den textbiten i inlägget. Uppenbarligen misslyckades jag med att få fram glimten i ögat, i skrift. Så tack för din kommentar. Hoppas det också gav en hint om hur jag ser på kritik? Det vill säga, jag tar till mig. Jag funderar och ibland ändrar jag. Ibland inte, när jag gör den bedömningen. Som svar på frågan om vilken kritik som är okej, så är det ett helt fritt kommentarsfält här, på min Instagram och på min Facebook. Jag läser allt, uppmuntrar till kommentarer, jag ”för-modererar” ingenting. Jag väljer att ha det så, eftersom diskussionen är en ohyggligt viktig ingrediens på alla mina plattformar. Samtidigt är jag människa och kanske inte bäst i världen på att ta kritik på en dålig dag? En av många saker jag antagligen borde bli tusen gånger bättre på. Jag tror att självkännedom (den där härliga bergodalbanan vi aldrig blir klara med…) är en viktig faktor här. Att vara medveten om sina svagheter är i alla fall ett steg på vägen.
Förstår det sedan som att du undrar hur jag ser på att ”omge sig med ja-sägare”? Väldigt tråkigt, skriver du. Livsfarligt, skulle jag säga. Lika livsfarligt att bara omge sig med nej-sägare i och för sig, då skulle jag få noll gjort. Som entreprenör, när jag utvecklar mitt bolag, behöver jag ibland bekräftelsen på ett beslut jag redan tagit. Ibland behöver jag den kritiska frågan, ett jobbigt ”men varför?” och utanför-perspektivet, från personer jag respekterar men vet tycker annorlunda. Senast idag ringde jag min kollega Ida om ett jobbigt beslut som jag nästan tagit, hon sa verkligen tvärnej – och jag omvärderade. Oj, det här är väl ett helt eget inlägg egentligen. Men kort sagt, jag upplever inte att jag lever i en fluffig, konfliktfri värld omgiven av ja-sägare. Nu ska jag sova, imorgon bitti har Johan överraskat mig med en födelsedagstripp! Eller vänta, vi avslutar med en härlig bild på Meghan – för det är trots allt också en väldigt viktig del av den här bloggen…
Jag skriver det igen, jag har skrivit det förut – kommentera gärna!