Att vinka hejdå till det finaste jag har var INTE lätt. Planen var såklart från början att jag skulle åka med till Mallorca, till den lilla bergsbyn där vi alltid är i början av sommaren. Åh. Satt och tittade på gamla bilder, här är Ernst första midsommar på Mallis…
Lillprinsen. Herregud, så varmt det var då. Dallrande hett. Det var en värmebölja utan dess like. Amning, svettas, amning, svettas är ungefär det jag minns…
Men i år blev det alltså ändrade planer. Eftersom min fotoperation blev mer av allt, så funkar det inte för mig med Mallorca-värme och bergsby. Jag är precis av med gipset men får ännu inte belasta foten och ska gå med ”pjäxa” i ett par veckor till. Så då bestämde vi att Johan och barnen åker men jag stannar hemma.
Är jätteglad att de kom iväg, Johans mamma och pappa är också där och nyss fick jag en bild på glada, pool-blöta barn som åt spagettilunch i skuggan med farmor och farfar. Men självklart känns det också extremt tomt och ödsligt här hemma. Redan! Puh, det är ju nu man SKA njuta av lugnet – och det ska jag verkligen göra också men fy, så märkligt tyst det är hemma denna söndagseftermiddag…