Jobbade järnet idag, utan lunchpaus, och hann med nöd och nappa hämta dottern tjugo i fyra på skolan för att åka med henne till tennis. Väl där, så slängde jag upp datorn för att skriva ett inlägg om Alla hjärtans dag men jag… Tappade det, liksom. Stirrade en stund på ett tomt inlägg. Landade inte i någonting alls. Kanske för att min egen dag helt enkelt inte var så himla Alla hjärtans dag:ig alls.
Äsch, Johan och jag gör ju inte någonting alls av den här dagen. Han tycker att det är fånigt, lite jag med fast kanske lite mindre än han. Jag kunde väl i och för sig i jämställdhetens namn uppvakta honom (genom att till exempel skrämma livet ur honom med att skicka en bukett rosor till hans jobb, hehe) men nä. Ikväll hade han också sin tennis nio till tio, så tanken jag hade på att fixa barnvakt slog jag bort. Oh well, vi firar andra dagar. Speciellt såhär års, när det är fullt ös på kalasfronten i vår familj.
Men sedan slutade det faktiskt jättebra. Min kompis dotter fyllde sju år idag, våra barn känner varandra sedan de var yttepytte eftersom vi träffades i mammagruppen. Så när vi blev bjudna på tårta och Valentines-kalas, så gick dottern och jag glatt dit. Jag sjönk ner i en soffa, bland rosa hjärtballonger och härligt mycket Valentines-pynt, fick kaffe och goda kakor. Så trevligt och fint fixat!
Väldigt hjärtligt, helt enkelt. Som det ska vara den här dagen. Och födelsedagsbarnet hade själv dekorerat den rosa tårtan…
Nu ska jag krypa ner, Ernst sover i sin säng – hjälp, ta i trä – och jag tänker att HAN kanske ger sin älskade mamma en Valentines-present och sover kvar där i ett par timmar till?
Hoppas att ni allihop haft en fin kväll och tillbringat den med människor som gör er glada.