Vågar man testa 80%-regeln? Alltså, den omtalade 80%-regeln, som jag blev påmind om för ett tag sedan när jag suckade över att jag låg efter med så mycket. Kanske faktiskt framför allt vad gäller mitt EGET skrivande – jag känner just nu att jag är i ett läge där jag har MASSVIS med idéer men att tiden inte räcker till för själva utförandet. Den bland författare och kreatörer så berömda ”Jag har den i huvudet, ska bara skriva ner den”-sjukan. Bland annat så har jag nu sammanställt alla roliga idéer på bloggrubriker, som jag tänkte utmana mig själv med i tio dagar i sträck. Ni skrev rubriker, jag skriver inlägget! Så många kul idéer! Men. MEN. Genomförandet.
Då påminde kompisen mig om 80%-regeln och jag blev väldigt sugen på att testa…
Låter det diffust, vaddå 80%?! Ja, lite kanske. Mer ett förhållningssätt, liksom ”Good enough”, än en konkret princip kanske. Men om man nu ändå ska ge det en chans, så handlar det om: Att göra 80% och helt enkelt ”spara” de sista 20% till sig själv. Läs Fridas inlägg på 80%-temat här – om hur skillnaden i resultat mellan 80% och 100% är mycket mindre än skillnaden i utmattning som blir när man måste göra 100% istället för att bara göra 80%… Kort sagt (eller som jag tolkar det) att utmana sig själv att göra någonting 80% klart, till exempel ett blogginlägg, sedan släppa det. Trycka på publicera. Skippa sista finliret, som ändå ytterst få kommer att märka.
Ej att förväxla (tror jag i alla fall) med 80/20-regeln, som säger att 20% av dina arbetsinsatser / ansträngningar leder till 80% av ditt resultat. Som ju egentligen (om man bryter ner det) handlar om det extremt svåra (!) att fokusera på vad som VERKLIGEN är viktigt. Och sedan planera arbetet rätt, för att använda mestadels av tiden till det. Jag kan också bli lite allergisk mot alla teorier om att ”maximera effektivitet”, då jag tror att de ofta är bättre på pappret än i praktiken. Eller att de i alla fall är svåra att hålla sig till för livet… Är det för svårt och fööör ambitiöst, så faller i alla fall jag oftast tillbaka i gamla hjulspår igen.
Ibland behöver jag också bara få ha stunder, timmar och dagar med alldeles för mycket småprat, distraktioner, kaffepauser och liknande – för att de där andra effektiva dagarna ska komma. Alla dagar kan inte vara maxat effektiva. Även om, well, lite fler kanske faktiskt kunde och borde vara det.
Slutligen, så tror jag att jag redan tillämpar 80%-regeln rätt ofta. Utan att vara medveten om det. Jag är ju ändå hyfsat bra på att vara nöjd, släppa saker, gå vidare till nästa punkt, nästa projekt. Riva av saker, ha listor i huvudet och på papper. ”Köra på”, eller vad man vill kalla det. En dos otålighet, en dos ”detta duger bra” och en dos ”äsch, hur svårt kan det vara, nu GÖR vi det här”.
KOMMENTERA GÄRNA OM DU VARIT / ÄR INNE PÅ DETTA!