När flödet igår överöstes av citat, kloka ord, grattis varvat med upp till kamp och viktiga fakta – så kände jag mig nästan matt. Peppad såklart, tänkte extra mycket på alla fantastiska kvinnor jag har äran att ha i mitt liv. Så viktiga de är för mig! Tänkte på hur enormt glad jag är över Emilias och mitt samarbete som stärker mig så. Plockar upp mig från botten, hjälper mig att surfa däruppe på vågornas toppar. Tacksam till månen och tillbaka för det.
Men som sagt, också liiite matt. Inte över kvinnorna i mitt liv, förstås. Utan över kalla fakta. Har vi inte kommit längre? Vad gäller min älskade dotters möjligheter, jämfört med våra pojkars. 2019. Herregud. Men det är ju JUST så vi inte får känna. Just därför är kvinnodagen viktig, en väckarklocka och en påminnelse om att vi igår, idag och alla dagar måste fortsätta ha på oss rätt glasögon. Ifrågasätta. Aldrig acceptera att bli behandlade olika, på grund av kön.
Jag är verkligen ingen expert eller något feministisk förebild – men som kvinna, mamma och person med en plattform så vill jag ändå alltid försöka göra så gott jag kan. Genom att vara en icke-perfekt förebild som älskar sitt yrke, karriären OCH familjen. Men ibland genom att också visa att det inte är så himla lätt att få ihop det här som kallas livet, alla gånger. Den omöjliga ekvationen av karriär, barnen, relationen, det dåliga samvetet och jaget. Suck. Och att det är helt okej. Det är väl mitt lilla sätt att försöka bidra. Vi måste alla försöka bidra, det är var och ens ansvar. Om det kvinnodagen en viktig påminnelse.
Med det sagt ska vi kolla på Mello, och jag kommer som vanligt kommentera till barnen i stil med ”men titta vilken rolig glittrig strump-dräkt hon har på sig, kanske lånar Eric Saade den sen?” – och i det lilla och stora försöka pränta in i barnen att de har tusen möjligheter, i allt. Så långt det bara går.
Ja, nu är kvinnodagen över och vi går tillbaka till mansåret…som någon skrev.
Kvinnodagen och mansåret… träffande och sorgligt.
Vilken vacker bild på mor och dotter💞💞
Jag tycker internationella kvinnodagen är oerhört viktig för att fortsätta lyfta fokus på frågan och det ger mig ny energi att orka stå upp för mig, andra kvinnor och nästa generation.
Som du säger med både en dotter och en son kan jag inte låta bli att bli sorgsen över att tänka att min dotter inte kommer ha samma möjligheter som min son och hur jag kan hjälpa till att stötta i det.
Sen tycker jag verkligen att du och Emilia är två fantastiska förebilder som business kvinnor med ett otroligt driv, affärskunnande och förmågan att växa er affär!
❤️
Jag (som var på genrepet på Friends igår) och sen såg finalen hemma i soffan reflekterade över detta med att våga klä sig som man vill. Sarah Down Finer är ju en förebild som inte klär sig i tält utan vågar klä sig tight. En som inte vågade det var Charlotte Perelli. Det måste ju varit så att den där stora tyg-historien bara är gjord för att dölja kroppen. Sen sjöng hon en låt till på genrepet, då klädd i vanliga kläder men även där sånt som uppenbart var valt för att dölja kroppen.
Två superbra artister med två ytterligheter gällande detta igår alltså.
Att vara den ”icke-perfekta” förebilden innebär ju faktiskt att är en realistisk förebild, eftersom ingen av oss är perfekt. Den typen av förebild, eller kalla det nästan hellre inspiratör, leder till större skillnad än perfektionisten för då uppfattas allt som skrivs och görs som ouppnåeligt.
Den sårbarhet du uttrycker visar på din mänsklighet och det är ju just därför det är intressant att följa det du skriver och gör.
Fortsätt så! tycker åtminstone jag.