Läste ett intressant inlägg hos denna grymma duo om skrytet som väller över oss idag. Om hur det blivit omodernt med ”jante”, 2018 är skrytet det nya svarta på sociala medier. Eller ”skryt” blir fel, det har en så negativ klang. Det handlar ju faktiskt om att berätta när det går förbannat bra, att visa det och att vara stolt över det. Och att det är helt okej!
Självklart plockas Isabella upp som exempel, som så ofta drar hon det till sin spets – vilket jag är grymt impad av, vilken resa hon gjort! Och gör! Fascinerande att följa. Så coolt. Jag älskar att följa hennes resa. MEN om vi bortser från det – och istället tänker på trenden. Hur accepterat det är att vara riktigt nöjd och berätta om det där härliga livet. Så tänker jag, jaha, borde man bli lite bättre på det kanske? Usch, jag vet inte. När det gäller mig själv, så känner jag mig så kluven till detta.
Det är ju massa grejer som går som tåget. Galet bra grejer! Nyp mig i armen-grejer, herregud, avslutade just ett möte om ett kommande uppdrag i Kina i oktober, sitter nu med en stor förhandling kring produktion av material för en sajt och… Otroligt givande och kul projekt på gång, helt enkelt. Som jag kanske borde berätta mycket mer om här? Och lite mindre om nattskräck, magont och den stora tröttheten? Mer om hur jag arbetar med mitt eget bolag och förstås Säker stils hela universum, som jag driver med världens bästa partner Emilia. Och hörni, jag har sedan en vecka tillbaka en stjärna till assistent i mitt eget lilla bolag och det känns så himla kul och är en sådan lättnad, på alla plan. Stort steg för mig. Nödvändigt men väldigt stort. Men sedan är ju allt inte bara strålande heller, liksom. Så därför är det så lätt att det låter… Ja, skrytsamt, i brist på bättre ord? Var går gränsen mellan att inspirera, vilket jag alltid har som mål? Och att bara stressa? Bli urjobbig? Jag vet inte, alltså jag VET verkligen inte!
Ja, det var mina lösa tankar kring detta som väl egentligen inte landade i några svar. Alls. Men jag funderar en del på detta och… Tänkte därför dryfta det med er. Med det sagt, ska jag klappa ihop här på kontoret och skynda mig hem. Nattningen av tre barn hemma hos oss just nu är ingen dans på frontrow direkt, nämligen. Puh. Tur att de är rätt så väldigt gulliga, de där små.
Igenkänningen är stor i föräldrarollen men många av oss jobbar ju också 😊Och även om vi inte är i samma bransch så är det ju inspirerande att höra om framgångar, metoder och arbetssätt. Så kör på en blandning, det blir bra!
Jag tänker att skryt istället borde få ordet nöjd med livet. Det blir lite finare med ordet nöjd med livet, nöjd med vad man åstadkommit, nöjd med tillvaron. Att känna att wow vad jag är nöjd med att ha tagit mig dit jag är idag, det är i alla fall för mig en mer positiv klang :).
Man får ju faktiskt känna stolthet för vad man gjort i livet, det där lilla och stora. Alla bär vi ju på något som man är lite extra stolt över.
Ett barn kanske är stolt över att just hen hittade den där perfekt runda, mjuka och vita stenen. En ungdom kan vara nöjd över att hen lyckades komma in på sin drömutbildning, och en vuxen kan känna sig nöjd över sitt jobb, familj eller vad det nu kan vara. Det är okej att berätta om det, för det gör oss lyckliga och rofyllda inombords. Kroppen behöver få höra både genom tal och tanke att vi lyckas igenom livet. Vi är nämligen allt för duktiga på att berätta om allt det som vi inte lyckats med, men vem gör det lycklig? 🙂
Jag tänker att hur det uppfattas kanske inte handlar om hur det levereras utan hur det tas emot? I vissa fall, och vi vissa lägen i livet blir jag bara peppad och inspirerad medan jag i vid andra tillfällen kanske mer blir stressad.
Jag kan ofta tycka att ett stort ansvar läggs på er influencers, men vi läsare då? Det handlar ju om oss också, är vi på en plats i livet där vi bör ta del av så mycket sociala medier eller inte?
Jag tycker att balansen mellan det skrytiga (jo, kom igen, ta i!) och det vardags(h)ärliga är underbart. Skryt mer och berätta gärna om en dålig natt då och då så att vi får känna igen oss 🙂
Kram kram!
Du skryter aldrig, börja med det! Det är så inspirerande och kul att läsa om era planer och när du/ni drar något projekt i land. Jag ser gärna att du berättar mer om ditt företagande hur du tänker med ambitionen och målsättning. Även med säkerstil.
Och en egen assistent. High five, bra jobbat! Ni pratade ju om transparans med barnvakt osv, jag tänker samma gällande assistent. Det är ett bevis på ditt hårda jobb som gett frukt. Du skördar nu för att kunna göra än mer bra Saker. Det vore jättekul att få ”träffa” din assistent och höra mer om ert upplägg! 😃
Kör hårt!
Rekommenderar alla att följa Bloggbevakning-bloggen, hon som skriver den har avslöjat tiotals fall där Blondinbella vilselett och lurat sina läsare riktigt ordentligt. Tycker det är horribelt och har slutat läsa BB efter det. Men glada inlägg och riktiga framgångsberättelser är ju kul 🙂
Håller med dig till fullo! Jag kan inte imponeras av någon som tar sig fram genom manipulation och lögner. Tycker det är skamligt att detta inte granskas mer än av Bloggbevakning.
Precis vad jag tänkte skriva… hon har tappat sin trovärdighet tycker jag!
Heja dig Ebba- fortsätt med din blandning av högt och lågt. Du är en ständig källa till inspiration och feel good..
Jag tycker att det tråkiga med många influencers är att man aldrig får se hela bilden. Därför tycker jag att det är jättebra att du/ni berättar om hur ni får ihop vardagen med hjälp av andra duktiga personer (barnvakter, föräldrar, assistenter etc.)
Det jag kan sakna från är ett lite mer ekonomiskt perspektiv – även om du och Emilia jobbar hårt så är det ju uppenbart att ni kommer från/lever i väldigt förmögna – och lyckligt lottade – familjer. Det hade varit intressant att höra er reflektera över det – jobbar ni till exempel med välgörenhet?
Men jag gillar att ni inte bara tipsar om dyra kläder, utan att ni har Kappahl som partner och att ni tipsar om kläder från tex Indiska. Tumme upp på det!
Jag tycker jättemycket om att läsa din blogg både vad gäller jobb, kungligt och allt personligt kring barn, stress osv.
Jag läser även Isabellas, Underbara Claras m flera bloggar och en sak som skiljer sig lite i din mot deras är att du skriver oerhört överflygande om ditt jobb. Det känns som att du bara beskriver en hobby, där små kul händelser bara trillar ner i knäet på dig, du gör saker lite på en höft (och med en bebis på höften). Alltså jag tror inte att det är så här egentligen, jag tror det är oerhört mycket planering och jobb bakom en tv-sändning eller en bok och det är säkert massor med tankar bakom massa events du går på som har långsiktiga jobbsyften även om du inte beskriver de syftena. Men det är hur du förmedlar det. Både Clara och Isabella beskriver sitt jobb mer som jobb än vad du gör. Även om de älskar sina jobb så är det ändå jobb, en försörjning osv.
Så om det är så att du beskriver jobbaktiviteter väldigt kortfattat och odetaljerat så kanske det är för att du inte vill skryta men det uppfattas inte så, utan mer som att det är mindre seriöst jobb. Typ. Vad av det du gör är bara för att du tycker det är kul och vad är faktiskt jobb med avtal och pengar in osv.
Hoppas jag förmedlar detta på rätt sätt, det är en reflektion i hur du förmedlar det, och inget som helst nedvärderande i i ditt jobb. 🙂
Instämmer helt här! Det hade definitivt varit roligt att höra mer om ditt jobb (mer bakom kulisserna så att säga). Det ska mycket till för att läsarna ska bli lika provocerade som hos Isabella- det är ju (enligt tidigare egen utsago från henne) en tydlig strategi att provocera läsarna, det drar ju en oerhört massa trafik till hennes kanaler när hon omskriva överallt. Tycka vad man vill men clueless är hon inte.
Först måste jag säga att jag har följt dig i över 10 år och har aldrig upplevt dig som skrytig trots att jag många gånger känt avundsjuka på ditt intressanta jobb och liv. Du har heller aldrig verkat så tillfreds med ditt liv som nu. Detta inlägg fick mig verkligen att fundera på varför det inte stör mig alls att det går bra för dig, men jag blir irriterad varje gång jag ser Isabella vinka från Arlanda VIP. Jag tror att det är för att jag i ditt fall ser människa som älskar sitt jobb men inte har makt och lyxliv som drivkraft, som det har gått bra för både i karriär och familjeliv men som är ödmjuk och vänlig mot alla, inte bara mot de som kan gynna en. Det är skillnad på att vara stolt över sina bedrifter och säga det högt och att i princip leva för uppmärksamhet.
Jag vill gärna läsa mer om ditt jobb och hur du bygger upp ditt företag. Att kunna anställa en person till sitt bolag är stort och jag hoppas att du firade!!
Så delat det här tycker jag… för att för mig personligen så ser jag inte influensers inlägg som skryt. Inte heller att de vill vara bättre än andra osv. För alla dem som jag läser nästan dagligen (och det är typ 15-20st) är helt olika och när jag kanske inte är helt pepp eller glad på livet så undviker jag vissa en tid för att sen plocka upp när just deras nish passsr mitt humör.
För herregud, som någon redan nämnt, vi som läsare lägger både skuld och så mycket av våra egna värderingar hos dem vi följer och att de har mage att kritisera personen för att de inte, är tex, veganer, flyger mindre, återvinner inte mer, uppfostrar barnen fel, jobbar för mycket, jobbar för lite eller bara råkade glömma att förklara att yes, ungen har såklart bilbälte men bilen togs innan vi körde iväg etc etc.
Det är ju omöjligt att vara ALLA läsare till lags och när influensers börjar begränsa sig eller utesluta vissa saker för att kommentarsfältet blir för otrevligt, då har ju hela poängen med just hens nish försvunnit.
Ja ni fattar vad jag menar tror jag och kanske går lite off topic men jag tycker på riktigt det är jäkla surt att alla tycker att just DERAS kommentar är viktig att påpeka bara för att.
Ingen människa pallar vara alla till lags, än mindre offentligt!
Mer pepp och skryt generellt! Blanda med lite lagom vardag så har vi ett vinnande koncept 🙂
Att skryta eller inte känns som en sån väldigt liten fråga idag (precis som trendenser Frida just skrev på Instagram). Varför ifrågasätts det inte mer hur man idag kan få likes och beundran över att man väljer att flyga tur och retur till Milano bara för att prova en klänning. Skitsamma om man har tjänat ihop pengarna själv. Idag 2018 kan det inte undgått någon hur illa det är ställt med klimat, hur lite tid vi har på oss och hur mycket koldioxid en flygresa släpper ut. Att så många helt ignorerar detta fakta och inte reflekterar en sekund över sin miljönpåverkan och hur man påverkar (influerar) andra med sitt beteende. Lästips: Scener ur hjärtat av Malena Ernman om klimatkrisen och hur vi alla behöver göra uppoffringar på vår livsstil för våra barns framtid.
Det är så roligt att det går bra för dig! Verkligen!! Och självklart kan du skryta på lite ibland. Men själv tycker jag att det är väldigt befriande med ärligheten här inne. Att allt inte är fluff och gulligull! Såna bloggar gör inte mig inspirerad. Det ger bara ångest. ”Sluta läs då” brukar det låta. Jo kanske… men jag skulle iaf sakna din blogg, om du bara gav plats för ”inspirerande content” – för då skulle jag sluta läsa. Kram!
Vi står inför ett genomgripande skifte – klimatkrisens allvar börjar bli tydligt i människors liv. Det kommer att innebära djupgående förändringar och en omvärdering av vad vi anser viktigt i livet. De läsare som har åsikter om att Isabella L flyger till Milano över dagen för att prova en klänning är inte avundsjuka! De har insett förändringen! Det finns bloggare och företagare som också insett den, som Trendenser. Frida var först och kommer därför att fortsätta vara störst. Hennes kollegor i andra branscher har helt enkelt inte hängt med när de börjar prata om avgörande val och dess konsekvenser som avundsjuka!
Okej, helt ärligt: unnar er alla framgångar men ett tag handlade posten BARA om hur stressade och upptagna ni är. Tjatigt. Skryt gärna men skippa gnället säger jag. Eller gnäll mindre iaf.
*podden
Jag tänker att det handlar om motiv. Om det grundläggande motivet (oavsett om en erkänner det för sig själv eller ej) är att visa andra vad de minsann inte har (gärna med en underton av ”vilket gör er sämre än jag”) men som en själv har – ja då är det skryt. Och det är inte så jävla nice. Ganska osmakligt faktiskt. Men om motivet istället mer är: jag är så fantastiskt glad och stolt över det här och jag vill dela den glädjen med er – ja då är det en annan sak totalt. Just det tycker jag vi är för dåliga på. Att klappa oss själv på axeln där liksom.
Jag håller med Frida och jag uppfattar varken dig eller Emilia som skrytiga. Jag tycker det vore toppen att få läsa om dina kommande projekt och få ta del av din arbetsglädje!
Det är lätt att kommentera och kritisera andras resor med flyg. Det var och en av er som följer Säker Stil kan göra för miljön är att om inte sluta så åtminstone minska ert konsumerande rejält. Ingen behöver nya kläder, skor, väskor m.m. ens i närheten av den mängd som vi här blir influerade till att köpa och sukta efter. Ingen.
Jag tycker bara att det är roligt att höra om alla projekt! Du är superduktig! Det jag dock börjat bli provocerad av är din ton och miner i instastory. Den är så överglad och positiv att jag ibland känner mig som ett barn. Men då ska set tilläggas att jag tycker att du har kommit mkt längre än andra så vi snackar detaljer bara!
Skriv mer om ditt jobb, om hälsa, om kosmetika, om makeup, om dina resor, men mindre om nattskräck, och stress!!! snälla!
Jag har ofta tänkt att du gör så mycket roligt men konstant bara skriver om trötthet. Det är tråkigt
Hej!
Åh nej, jag håller inte alls med ”A” här! Det är mixen av allt det härliga och det också så mänskliga med livets utmaningar som gör din blogg så fin Ebba! Att det handlar om var du befinner dig i livet! Jag ÄLSKAR blandningen av det fina och lite tuffare i livet, att läsa om där du är, just nu! Det blir så personligt, för mig gör det att du blir en hel människa, som jag tycker mycket om att följa och inspireras av trots att mitt liv på många sätt ser annorlunda ut.
Har full respekt för att varje bloggare väljer hur mycket man vill lägga ut om sig själv, men TACK för att du också delar tröttheten efter en tuff natt <3.
Jag skulle gärna läsa mer om framgångarna! Även om jag älskar hur du bjuder in oss i vardagens kaos och familjepussel. En alldeles lagom balans hade ju varit perfekt😉 Haha nej men, testa lite mer karriärinslag. Kanske gör en poll på Instagram och släng ut frågan för att se mer konkret vad dina följare tycker☺️
Berätta gärna när något går bra! Det är roligt att läsa och följa! Men sluta inte skriva om vardagen som den är också, nattskräck osv.
Att berätta när något roligt och bra händer är inte skryt. Men som Isabella framställer sitt liv… känns varken på riktigt eller ärligt. Ena dagen har hon världens bästa relation och är så tillfreds för att dagen efter göra slut… för att ta ett exempel.
Tycker nog du är rätt bra på att framhålla åtminstone dina böcker och podd. Böcker, podd, reklamsamarbeten och andra projekt integreras flitigt i inläggen, nästan lite väl flitigt ibland. Tycker man vinner trovärdighet och sympati genom att vara ödmjuk än att framhålla sina egna förtjänster.
Hej ebba,
Först och främst tycker jag du verkar så sympatisk och klok. Grundad. Men ibland känns det som att det är något som skaver. Har jag fel? Klart som tusan vi vill höra mer om din biznis, det är inget skryt. Men, att vara en offentlig person är inte lätt, att oombedd vara en sk förebild. Omöjligt uppdrag. Såklart du ska berätta mer om dina jobb-projekt som sagt, men jag tror det är så viktigt att Förstå att när ni ofta pratar om ’power women’ så slår det helt fel. Sorry men du kanske förstår? Ska det vara en styrka att klara hur mkt som helst? Begreppet PW stressar kvinnor. Berätta var du gör såklart men din vardag med det vi alla brottas med måste få ta plats, annars känns det inte som du. Du är cool o kompetent men du ska inte ha ont i magen. Viktigt! Fortsätt vara så icke pretentiös som du är. Massa Kramar
Håller med!
Det där med att vara en power woman fattar jag inte heller. Alla yrkesverksamma mammor är i så fall power women. Att ro hela lasset med familj, jobb och hus och hem är en bedrift. Oberoende av om man är entreprenör med en stab runt sig eller sköter allt på egen hand, som de flesta mammor gör.